Aftonbladet – 19 februari 1874, sida 3

Melcher ger helt förnärmad ut, ja mycket värre än då du ställde dig som ett spektabel på fotsteget och for som en trollpacka kring Djurgårdsslätten. Men Bu blef Kajsa Adler blossande röd vid tanken på den endast till hälften förgätna skymfen. Du vet just bästa sättet att drifva mig på flykten, bror Göran. Men, Gud ske lof, att jag är min egen herre och behöfver inte tränga mig till andras bord mera än till andras vagpar. Bästa mester Kajsa! För allt i verlden tag det inte så. Min Melcher har länge trängtat efter tillfälle ait få godtgöra sin oartighet. Han visete ju inte huru nära vänner vi Voro... Utan tog dig för en pepparkaksmadam, som ville hka gratis — skämtade den oförbätterlige patronen på Kolbyttan. Men medan den klumpige brodern med några vänliga smekningar sökte försona sin anrtighet mot systern, fick Ingatillfälle att blixtsnabbt hviska Melcher i örat: För Guds skull och för min skull, finn dig i missödet och göra din pligt som artig värd Inom nägra sekunder hade Melcher blifvit fallkomligt herre öfver sin förtviflan med anledning 2! missödet att på en sådan festdag få sa tre föga för bordsällckapet passande objudna gäster. Med en artighet, värdig den fizaste diplomat, anhöll han om förlåtelse hoz moster Kajsa, hvilken också han numera egde rätt att kalla med detta förtroliga namn, ceh innan gumman bann förhindra det. hade ban flera gänger tryckt henrnege knnbbiga band till gina läppar aunder utropet: Inga lilla, moster Kajsa möste vara dir verkliga mbster, hen har ju uppe i dagen dina egna förtjusande små händer, fast bara litet mjukare. Kajsa Adler, som alltid varit litet svag för sina välvildade händer, kunde omöjligen tillbakahålla ett småleende. Hon drar på smilbandet, hon är beseg rad! Triumfera, Melcher, min gosse, tag gumman i famn och låt henne få du-pussen!