Aftonbladet – 19 februari 1874, sida 2

bon tror, att mr Gladstone är redo för alla, förändringar, hat våldsamma som helst — ja att han just föredrager dem, som äro mest våldsan na. Detta är antagligen det pris, som en energisk talare måste betala för sin eld och liflighet. Han sopar undan hundrade hinder genom sin intensitet och vältalighet, men han förråder oundvikligt, att han ej är i besittning af lugn och måtta. Detta första intryck är tydligen oriktigt; mänga väldiga talare hafva varit svaga i beslut och afgörande. Men det har varit mr Gladstones otur att utbreda detta intryck i hela England, och det är en af dö kraftigaste orsakerna till hans fall. Tiden går undan och medför tösen förändringar, men, om iman kan lita på gammal erfarenhet, skall det dröja många år, innan vi åter få se en minister med så mycken kraft och så mycket snille. En korrespondent från London till Köln. Zeitung skritver den 14 Februari: Parlamentsvalen hämma naturligtvis för tillfället vilare församlingar, som skulle gifva uttryck åt Englands sympatier för Tysklands kawp mot ultramontaniemen, Ej blott allmänhetens uppmärksamhet är afledd utan äfven styrelsemedlemmarne inom den organiserande protestant-associationen äro till större delen borta från London, upp: tagne af valbestyr. Snart skall dock föreningens styrelse åter sammanträda oeh nya församlingar skola då sammankallas i provinsstäderna. Ett möte är utsatt i Glasgow till den 25 Februari af vestra Sketlands protestant-associalion, en ny förening, som valt till motto en sats ur Times för den 24 December förlidet år: Om någon sanning med absolut visshet låter härleda sig ur historien, så är det denna, att den största fiende till samvete, den samvetslösaste advokat för förföljelse och despot öfver allt husligt och socialt lif har den romersk-katolska kyrkan varit. Föreningen vänder sig i allmänhet mot ultramontanismen, hvars tendens hon ser i Syllabus och ofelbarhetsdogmen. Markis Philippo Gualterio, som den 11 dennes dukade under för en lång sjukdom, var en bland dö verksammaste och outtröttligaste medarbetarne i den italienska revoIotionen. Han föddes 1819 i Orvieto. År 1848 tillhörde han den kår, som under general Durandos öfverbefäl kämpade i Venejen mot österrikarne. Efter katastrofen 1849 årog han sig tillvaka till Florens och skref dor. italienska revolutionens historia, hvari han uttalade sin fasta tillförsigt att huset Savoyen vore bestämdt att föra Italien till en efterlängtad enhet. År 1859 verkade han i Toscana och Umbrien för nationsl lyftning. Cortona skickade honom 1860 som deputerad till parlamentet. Samma är utnämndes han till prefekt i Perugia och blef strax derefter Benator i konupgariket. Han innehade sedan efter hvarardra prefekturerna i Genua — der han på eget ansvår lät fängsla några neapolitanske stråtröfvare ombord på ett franskt skepp — Palermo och Neapel. År 1867 tillhörde han under två månader Menabreas kabinett såsom minister för iare angelägenheterna, men utträdde åter ur regeringen den 21 Dec., otskriken som arg reaktionär och despot. Hofvet satte alltid stort värde på honom. Kort tid efter det han nedlagt sitt ministeviam, utnämndes han till minister för kung liga huset, hvilken post han ej lemnade förr än ministeren Lainza-Sella kom till styret. Han tog sedan ifrig andel i senatens arbe ten, slog sig ned i Rom för beständigt och dog der, likasom så mänga italienska patrioter, i stort armod. I Ungern tycks det moderatliberala partiet, efter sin ledare kalladt Deakpartiet, vara på väg att upplösas. Till följd afsin chefs energi och det höga anseende, han ktnjuter, har datta parti lltsedan det österrikisk-ungerska fördraget kunnat bibehålla sig vid makten. Men nu, sedan Deak ge nom sin höga ålder och sitt helsotillstånd nödgats draga sig tillbaka, känner det sig vanmäktigt att realisera de stera reformer man i början väntade af detsamma. Det söker förbättra sin ställning genom attförsöka få till stånd en koalitionsminister, bestående af framstående män ur de tförnämsta partier, hvilka äro representerade vid ungerska riksdagen. Till Haag ankomna officiella telegram från Atchin af den 10 i denna månad bekräfta, att befolkningen derstädes blifvit trött vid kriget, ehuru cheferne göra sitt bästa för att hålla den krigiska stämningen uppe. Ett rykte om att en ny sultan skulle ha blifvit vald bekräftar sig icke. Frön Penaog meddelas ur tillförlitlig källa, att de holländska trupperna vid förföljandet af atchineserne blifvit tillbakaslagne och förlorat två mitrailleuser. De fingo 18 man dödade och en stor mängd sårade. NN