Aftonbladet – 19 februari 1874, sida 2

GRUVA AUHIia WANIRISWALIVUCL Ha ULYGCTträffat densamma i den eller den speciella saken, men i det hela har denna minister gjort det mesta och varit den bästa. De flesta regeringar sedan år 1832 ha saknat det för en regering väsentliga — makt. De ha icke haft bakom sig stödet af en tillräcklig majoritet för att göra hvad de ansågo bäst; stundom ha de icke haft någon majoritet alls; i allmänhet ha de endast haft en effektiv majoritet, såsom det kallas — d. v. 8. en majoritet, tillräcklig för att sätta dem i stånd att leda de lö pande parlamentariska göromålen, men icke nog för att sätta dem i stånd att genom föra sina egna id6er eller föreslå stora reformer, i strid mot mäktiga intressen. I sjelfva verket ha endast två regeringar af omätlig makt funnits sedan år 1832. Den första var den whigregering, hvilken följde på reformakten af samma år; och denna var utan tvifvel en regering, som uträttade mycket, och som har ett stort namn i historien. Men mr Disratli har redan för en längre tid sedan utpekat dess förnämsta brist. Den hade icke till chef en ledande och originel ande. Det herskande elementet i lifvet och historien är de stora personligheterna. En erda Napoleon går upp emot femton vanliga generaler; han kan göra vida mera, och hvad han gör skall oändligt bättre ihägkommas. TIutet kabinett kan i sjelfva verket styra detta land, om det endast är ett kabinett, om det icke sjel! styres af en stor premierminister. Storhetens element skall ingen kunna frånkänna mr Gladstones regering, ehuru det när som helst under de senaste fem åren har varit lätt att få höra nästan alla slags anmärkningar mot mr Gladstone och isynnerhet är det lätt nu, då alla börja komma under fund med att de alltid varit konservative. Den enda regering af dylik art, som för öfrigt existerat sedan år 1832, är sir Robert Peels, hvilken följde på valen år 1841. Denana regering hade en ator majoritet och leddes af en stor premierminister; men hon var ytterligt svag i ett annat hänseende; hon hade icke att uppvisa nägra åtgärder, karakteristiska för hennes politiska ståndpunkt, och är nn känd genom Ätgärder. aom icke beteckna hennes ståndpunkt. Hon var tillsatt för att upprä:thälla skyddssystemet. och honafskaffade skyddet — för att upprätthålla spanmålslagarne, och hon afskaffade span mälslagarne. Med undantag af bankakten af år 1844 är sir Robert Peels regaring endast känd genom sina återkallelser. En regering af första ordningen förkroppsligar i handlingar och lagar en redan förut omfattad politik, men sir Robert Pesls regering öfvergaf sin eg-n föregående politik och antog sina motståndares. I detta hänsesnde står mr Gladstones regering oemotsägligea högre. Hon har, hvilket hvar och en erkänner varit trogen de principer, hvilka hon uttalat. Ett enstiående misstag i undervisningslagen är det enda nodantag i detta hänseende, som man ens kan drömma om, Regeriogen tillträdde sin post med en hel lista af sammanhängande reformförslag, och hon genomförde dem och andra derjemte. Resultatet af vår jemförelse är sålunda, att mr Gladstones administration är i kraft och styrka vida öfverlägsen alla andra efter år 1832, så när som på två, och att hon står framom den ena af dessa deruti, att hon eger en för sig passande stor man, och framvm den andra deruti, att hon genomfört för sin politiska etåndpuakt passande stora reformer. När efterverlden jemför båda, skall hon sannolikt säga, att Gladstone icke på långt när varen så stor administratör, som sir Robert Peel, men att han deremot var ännu mera öfverlägsen denne såsom talare. För att finna något, som kan jemföras eller täfla med mr Gladstones budgettal, måste vi gå längre tillbaka, till Pitts, och hvad som blifvit bevaradt af Pitts tal är allt för fragmentariskt för att sätta oss i stånd att bedöma deras relativa förtjenst. Hvarken sir Robert Peel eller Gladstone kan naturligtvis räknas till statsmännen af främsta ordningen; deras banor ha båda ett ödesdigert fel. De voro omvända motståndare; de slutade med att genomdrifva hvad de började med att bekämpa. Men mr Gladstone har dock varit den ojemförligt lyckligaste. Sir Robert Peel förstörde två gånger, genom ombytel af opinion, sitt parti och sin regering; men mr Gladstone har aldrig förstört någondera och lefde för att genomföra sina sannastel och bästa ider, uppburen af vårt starkåste moderna parti, och understödd af vår starkaste moderna regerings. Men i ett annat hänseende var sir Robert Peel vida lyckligare. Han efterlemnada en skola af skicklige och hängifne politiska lärjungar, men — vare sig detta är en följd a?tidens: eller mannens olika karakter — mr Glad-: stone skall icke efterlemna några När han drager sig tillbaka, skall det icke mera fin nas någon gladstonit, ehuru det under sål! många år fanns så många peeliter. Men, skall man fråga, om mr Gladstone är en så god styrelse, hvarför vill icke landet behålla den? Vi svara, att ehuru hon : är en god styrelse, hon icke har det speciella slag af godhet, som allmänheten för ögonblicket vill hafva. Hon är till sin natur en verksam och reformatorisk regering, och landet vill just nu hafva en passiv och icke reformatorisk regering. Det finnes insen stor förändring, för hvilken landet nu ir beredt, och derför fruktar det en regering. som skall föreslå förändringar och önskar Pn regering som skall motsätta sig sådana. Mr Gladstones regering faller, trots dess örtjenster, emedan dessa förtjenster ej passa ör sin plats och sin tid. I detta afseende och nästan endast i detta afseerde har mr Fladstone varit vida mindre lycklig än sir Robert Peel. Han har lemnat det intryck landet, att han var minister för ett parti. Vånga föreställa sig, att han har en afsjord önskan att hälla de liberale vid maken till hvad pris och med hvad risk som relst. De tro, att han skall godkänna hvarje Wtgärd, som de ultraliberale fordra såsom ris på sitt understöd och att han skall påvinga detta de öfrige liberale och landet. Tur falsk denaa föreställning är, lär man !g bäst inse genom att tala med de ultraiberale, Desse säga tvärtom, att mr Gladtona har förlorat dorag förtrnaondar att TD ne NA tt 0 tf Pr PO me