Aftonbladet – 18 februari 1874, sida 2

Från sjön. Från Kalmar skrefs i söndags: Följderna af snöorkanen i måndags, hvilken sträckt sig vida kring, läta nn höra af sig. Så berättas från Sandvik på Öland, att den des orsakat en den största förödelse, knappast möjlig att med ord beskrifva. All öfverbyggnaden på bamnarmen derstädea är totalt borta och lastbryggan till en tredjedel förstörd. hvilken skada torde kunna uppskattas till minst 20.000 rår. Af 16 större och mindre skutor, som ligo upphar lade på land, blefvo 7 totalt slagna i apillror, 8 mer och mindre skadade samt endast en nägot så när oskadad. Denna hade kastats förbi och söder om bryggan se högt upp på lacd, att den nu ligger i närheten af den väg, som loder till Djupvik. De öfriga fartygen bade. sedan ås till följd af det höga vattnet flutit af sina platser på land, blifvit sönderslagna och skamfilade af bryggan, och som bevis på vattnets höjd och sjöng kraft omnämnes, att fartygaspillrorna kastades bögt upp på land till sterbrotten söder om bryggan, och många vid dervarande stenhuggeri anställda personer ha fött sina arbeten förstörda i det att sten och grus till flera alnars höjd kastades upp bland stenbrotten norr om maskiubuset ända bort till Gillberga. Bland enskilda föruster omtalar, att br J. G. Hammarstedt örlorat cirka 300 st. kanthuggen sten, hvarjemto hans bruun fylldes med sjövatten. Omkring 6000 rår tror man honom haitva förlorat genom skadorna ä honom tillhöri; a fartyg. Blott ett fåtal af ds 8 skadade anses kunna med stor kostnad äter istöndsättas. Från Borgholm skrifves ytterligare: Stormen var här synnerligi svär i måndags, då äfven ewt ovanligt högt vattenstånd gjorde stor skada å vägen till samt å ängbätsbryggan; sälunda kullbläste staketet kring vägen och do nedsatta stenpålarne slungades af brottsjöarne långt frän sina vanliga platser. Lyktörna ängbåtsbryggan kullbläste och utmed barrigrena inre sida är fyllningen till betydligt djup undanspolad och uppkastad på bryggan, som fallkomligt liknar ett stenröse. En slup, tillhörig kapten Nilsson i Tomteby, drog avkaret med sig och hade troligen gått till sjös, om den ej fastnat i kapten Dablströms skonert. Vattnet, som steg längt upp på Södra och Norra Länggatan jemte tvärgatorna, gick vidare in i de närmast sjön liggande trädgårdarne och husen. Sönderblästa tak, plank och fönster vitna för öfrigt om väldsamhe