Aftonbladet – 18 februari 1874, sida 2

som granskar vära räkenskaper, du gkuile tvifia, och sedan skänka mig skadefröjden att få förkrossa dig med mist martyrskap och min förlätelse. Jag tror blindt på min förvaltare ! stammade Inga mekaniskt, kyssande sin älsklings snöhvita rena penna, men hon lekte med hela sin själ i detta ögonblick endast med de hänförande och smekande minnena från Fagerhult. Den listige köpmannen fortsatte: Jag tycker mig redan s8e Viola såsom privatelev af någon skicklig handelslärare, jag tycker mig höra henne för sin pappa söra definationerna på de för qvinnan så kabbalistiska orden: hypotek, deposition, assignation prima och sekunda vexel, trassont, remitteut, rabatt, saldo, m. m. Jag tycker mig skäda buru han deponerar sin vähundratusen i riksbanken, för att vara riktigt tvärsäker, och hur hon lägger ränta till ränta, medan hon då och då bjuder sin pappa och mamma på ett litet sjelfatändigt ungmökalas. . Ack, det lilla förtjusande barnet! Mä Gud bevara henne såsom kronan oå vär lyckal!s Ja, må Gad bevara henne! suckade Inga ljupt och fromt. Tänk, min Inga, tänk om vi för det här barnets skull, det vill säga du för din Violas skull, med allvar skulle fundera på att sälja Fagerhult. Melcher försökte sig med en af sina långa ljupa blickar, men det naggande samvetet ryckte i synnervernas trädar, och blicken förlorade sig i bans vanliga listiga blinkning. Sälja Fagerhult! var allt hvad Inga hade till svar, men de båda orden och tonfallet, med hvilket de uttalades, målade lifligare än ett prisbelönadt vältslighetsstycke len oändliga smärta, som skiljsmessan för evigt på hennes barndomshem skulle förorsaka den fordna bergsmansdottern. Hon tyckte att hela den eleganta skrud, hvilken hon väntade sitt främmande med ns gled ner från hennes höga gestalt till