Aftonbladet – 18 februari 1874, sida 2

Af öfriga rubriker i den gruppering af kollegiets mål, som det särskilda utskottet sfattar en del sädana renden, s m pu böra vara försvanna (t. ex. de som angingo ullkontoret), eu del sädana 2om upphöra i och med manufskturdiskonten3 upphörande (ssom hemställanden från diszontkontoret, anmälningar från advekatfiskalen o. s. Vv), en del kollegiets tjensteärenden (afsked, tienstledighet o. d.) eller i nden (räkningar m. m. — hvilka kanna bli mänga och föranleda många r ; när man har för sed att upphandla skrifmaterialier ett gar, tre dussin gånger om Eret) o. a v. Vi höavisa den för saken intresnorade läsaren att ytterligare fullfölja denna skärskådan af de fire verkliga betydelse, med hvilka man a, att komm coilegieta indragni ast kan köpas det höga priset för ett pyti statsdepartement. Ena vVigtiz grupp af ärenden ha vi förbi gåti: af de 3081 målen återfunnes 307 i bergsafdelningens diarium. Vi ha förat omtalat den rsotion om en ny, sakkunrig bergsy ole (byrå), som å innövarande gas. Skull bättra kommer dit höra de erlade er, sg i att få hänvisa i till ett hög igen märkligt u tryck af, hvad man bland de sakkunnig er om den icke sakkunniga styrelsen. Vi åsyfta ett avförande af professor Eggertz i inogeniörsföreningen (se dess Förhandliogar, 1872, sid. 76). Efter den inle; grufvestadgan eller statens värd om graftrytningen vore att söka deri, aut grulbrytvingen borde ordnas enligt bergsvetengar, så att ej okunnigheten eller viastbegäret finge bryta grufvorna på ett sådant sätt, att de förstördes cen deras malmtiligångar blefve oätkomliga för frartiden, samt att denna värd om grufbrytningen är uppdragen åt bergmästare och gruf ingeniörer, som stå under bergsöfveri styrelsens kontroll, hater det vida Utaf dex nuvarande organisationen af denna öfverstyrelse synes man emellertid berättigad till dena Beigt, att staten är på väg att öfverlemna åt irufezaren sjelf ait bryta sin grufva, på sätt honom godt synes, och att på bargsöfverstyrelsen icke ställa andra anspråk, än på en administrativ (icke grufteknisk) myndighet, som hufvudsakligen har att samla statistiska uppgifter rörande bergehandterioger, afgöra vissa frågor om inmutningar och hvilos:ånd å grufvor, samt ombesörja tillsättning af bergmästare: och grufingeniörs-tjenster, då sådana blifva le diga, hvarvid dock svårligen nägra andra meriter kunna tagas i betraktande, än anciennitet, antal förordnanden 0. s. v., enär i denna öfverstyrelse icke finnes mnägon fackman, som kan bedöma de sökandes större eller mindre skicklighet såsom grufmän. Hura förhållandet också kan vara med den koniro!l, som skulle utöfvas öfver bergmästares och grufingeniörers tekniska verksamhot, torde vara lätt att tänka sig. Under 1870 års riksdag väcktes fråga om bergmästaretjensternas indragnivg, och sannolikt vore det, under sådana förhållanden som de nuvarande, i många fall bättre, att grulfegare finge fritt vän ida sig till hvilken graikunnig person de behaga för erhällar af hjelp i deras grufbrytairg, än atti detta afseende lyda under, sö att säga okontrollerade bergmästaremyndighetor, hvilka stundom kunna vara grufegarne till större skada, än gagn. Enligt 44 2 af grufstadgan äro nemligen grufegare och förvaltare pligtige att i afseende ä grafbrytningen i ställa sig bergmästarens gilna föreskrif ter till noggrann efterrättelse. Finner en kunnig grufegare eller grufförvaltare bergmästareus föreskrifter icke goda, så måste han ändå ätlyda dem. Han kan visserligen vända sig med klagan till bergsöfverstyrelsen, som aigör saken; men huruvida bergsvetenskapens fordringar dervid blifva uppfylda, mäste, lindrigast sagdt, anses tvifvelaktigt. Det synes derför nödvändigt, att antingen i bergsöfverstyrelsen finnes ärminstone någon grufkunnig person, eller också att bergmästares öfverklagade föreskrifter kunna öfverlemnas till en kompromiss af sakkunnige män, hvaruti bergsöfverstyrelsen utnämner en ledamot. — I sam manhang härmed pöpekades, attinstruktion borde utfärdas för statens grufingeniörer, samt ärsborätteiser öfver deras verksamhet dem affordras, Och härmed skola vi, för denna gång, lemna K. M:ts och rikets kommerskollegium, under förboppning, att den nu församlade rikadagen ej må skiljas, utan att hafva bragt 088 ett godt stycke närmare den dag, då samma koilegiam endast tillhör det förflutna och dess historia.