STOCKHOLM den 17 Februari. K. M:ts och rikets kommersekollegium. Vidräksing och reform. IV. Betraktar man närmare de åt; kommerskoliegium, enligt iustruktion och särskilda författningar, uppdragna göromll, så finger man lätt, att inom den svenska förvaltningen icke finnes, ej heller någonsin funnits något verk, som till den grad fått karakteren af på en gång skräpgömma för alla tänkbara oväsentligheter och tillika omsvepsdepartement till förekommande af ärendens sn.bba utredning och sfgörande. Man skulle härom kunna skrifva en hel, sorglustig bok; vära spalier stå ej ut med mer än nägra i högen tagua exempel. Något hvar torde ha iakttagit, att en icke alldeles obetydlig del af våri sanning klassiska författuingssamling årligen upptages af kungörelser från kommerskollegium om kreaturssjukdomars utbrott eller upphörande: kollegium har nemligen att förklara, att den eller den orten är emittad, eller för smitta misstänkt, eller fri. Då nu ett rikskollegium fätt sig detta delikata bestyr upp draget, ville man gerna tro, avt K. M:t skulle vara temligen fritagen från bråk och bekymmer för hithörande angelägenheter. Men så förhäller det sig ingalunda. Om boskaps pest utbryter, så är anledningen allt för högtidlig, enligt våra konstitutionella be grepp, för att icke K. M:t sjelf skulle nödgas ingripa. Sålunda utfärdade K. M:t den 4 Okt, 1870 förbud mot införsel af nötbo skap, får, getter och andra idislande djar. påböd 2 Maj 1873 särskilda föreskrifter för dylika djurs införsel från Danmark eller — landvägen — från Norge, upphäfde 30 Maj 1873 båda dessa kungörelser. Kollegiets befattning i anledning af boskapspest och andra husdjurssjukdomar befriar sälunda icke K. M:t från dylika administrativa bestyr. Låsom oss nu vidare tillse, om den återstöende, den åt kommerskollegium uppdragna andelen af samma ämne kan auses vara tjenligt ordnad. För svars erhöllande på detta spöramäl vända vi oss till kungl. kungörelsen af 30 Maj 1873 om hvad iakttagas bör till förekommande af boskapspest och andra smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket. Först anrmärkes då, att kommerskollsgium fär de uppgifter, på grund hvarat det utfärdar kungörelser om utbru ten kreaturssjukdom, frön konsulaten: det torde kunna antagas, att utrikesdepartementet, derest alla konsulatärenden der samman föras, lika väl kan sköta detta kungörande, om man ej föredrager att till sundbetskolleginm öfverlemna hela denna angelägenhet, i hvilket fall man blott behöfde staxga, ati utrikesdepartementet skall genast till sist nämnda kollegium aflåta de hithörande underrättelser, som till departementet ingå. För det andra eriaras,. med anledning af kollegiets skyldighet att ärligen kungöra förtecknivg ä de städer, der införsel sjöledes af nötboskap, fär, getter och andra idislande djur må ega rum, att kollegiet hemtar sin visdom i denna del uteslutande från konungens bsfallningshafvande, som insända uppgift, hvilka de nämnda städerna äro, det vill säga i hvilka städer veterinär finnes anstäld för de i författningen åt veterinär uppdragna bligganden. Att afskrifva dessa stadsnamn, förse förteckningen med tjenlig ingress på några rader — alitsammans i kungörelsen af den 27 December 1873 upptagande nägot öfver en sida — är då sannerligen ett mål af den beskaffenhet, att det ej förutsätter nägra särskilda, hos kommerskollegiet monopoliserade insigter eller färdigheter, hvadan dess öfverflyttning åt något annat håll påtagligen icke hotar samhällsordningen, Slut