Aftonbladet – 16 februari 1874, sida 2

VINGLAREN.) BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN. Jag lofvade följa dig till porten, ja, ända upp till Inga och lillan till och med, det gör jag, men klata ut mig i stor stass för den förnäme skogssköflaren; aldrig i tiden ! Jag tycker att du kunde visa honom din tjocka sidenklädning, som du köpte på auk tion efter grefvinnan, och din massiva guldkedja, som varit vår mors, och armbandet du fött af hustru min, och äkta perlbroschen du fätt af mig sjelf, och dessutom ska du sätta lite respekt i skogsprinsen och visa honom att du kan både ta och ge ett glåp ord och stå på fruntimmerskönets bästa och värdighet, och uppträda såsom iruns gäst och hennes mors intima vän, hvilken bar större rätt till plats vid bordet på unga fruns födelsedag än mannens handelsexpediter, en mans, som sjelf kom såsom en fattiglapp och handelsagent till vära rika bygder, der han lyckades knipa ortens fagraste och rikaste tärna och få sig en svärmor så il lande rar, att ban borde bära henne på ett hyende midt framför näsan på alla hans sockergrefvar och kaffebaroner, det vill jag lefva! — Patronen pustade och nickade ät mamsell Kajsa. Bror Göran visste så väl hur han skulle ta syster Kajsa och hennes små svagheter. att det icke dröjde många stunder förrän hennes bestämda: aldrig i tiden förbyttes till det obestämda: ska fundera på saken, Mor Ingrid förklarade dessutom högtidligen, att hon aldrig ville sitta vid middagsbordet hos den numera så förnäme må) Se A. B. n:r 25—36.