Aftonbladet – 16 februari 1874, sida 2

m:t afgifna utlåtande i löneförhöjningsfråsan, der det (bil. AZ 5, hb till statsverkspropositionen, s. 9) heter art anförda operation medför endast en knappt pämnvärd inskränkning i kollegiets verksamhet. Detta var oväntadt och ledsamt; bör då den qvarstående förlagslånerörelsen få blifva den klippa, hvarpå kollegiets indragning återigen skall stranda, fast man trodde farvattnet vara klart? Hr Wallenberg har till besvarande upptagit den frågan genom en motion, att riksdagen ville för sin del besluta och hos k. m:t anhålla, at: förlagslån ej vidare må utlemnas af de under kommerskollegium stående fonder. Hur knappt nämnvärd den lånehjelp är, som från sagda fonder kan erbjudas den svenska industrien, itlustrerar motionären med några siffror rörande fabrikers och manufakrurers tillverkningsvärde och detta värdes tillväxt; i förhållande till dessa siffror tar förlagslånefonden sig onekligen ut som en ren bagatell. Vi tvifla också ej, att riksdagen skall omfatta motionärens mening. Vidare har, i Andra kammaren, hr Gu: melius väckt motion, att riksdagen hos K. M:t anhåller om utredning, på hvilket sätt en ny sakkunnig bergsöfverstyrelse må kunna åstadkommas. Motioren sammanfattar i korthet — dock sat sapienti — de hufvudsakligaste anmärkningarna mot det sätt, bvarpå för närvarande den högsta officiella vården om bergshandteringens intressen är ordnad och skötes. Motionären tänker sig en ny bergsöfverstyrelse så inrättad, att den — vare sig såsom byrå eller såsom fri stående — kommer att bestå af en eller dere sakkunnige. Slutligen har moticnären från 1867, frih. v. Schulzenheim föreslagit, att förhöjdt anslag ät kommersgkollegium icke mätte beviljas, att riksdagen, med uppförande ä teknvlogiska institutets stat af 5000 kronors extra anslag, mätte anhålla om öfverflyttande af patentärendenas behandling till nämnda institut, samt att presidentlönen indrages. I afseende ä den första och sista af dessa tre punkter böra vi kanske påminna derom, att i statsverkspropositionen begäres för kommerskollegium ett dyrtidstillägg af i det allra närmaste 15,000 rdr, samt att icke blott kollegium, utan ock civilministern, vilja ha ett alut på det provisoriska tillstånd, som n. v. civiloch finansministrarne 1867 funno mycket ändamälsenligt. Utan tvifvel vill ock riksdagen alldeles detsamma, men det är sättet, som gör skilnaden så stor: från regeringens sida heter det nu, att eit nytt statsdepartement är den oundgängliga förutsärtningen för kommerskollegiets indragning; riksdagen åter vill väl ej nu, mer än tillförene, af sådan orsak upprätta ett nytt, om än af andra skäl beböfligt statsdepartement, men må hända gerna göra det — sedan kommerse kollegium kommit ur vägen och sedan pt det sättet det provisoriska tillståndet upp hafrs. Hvem har rätt? Bidrag till svar på der frågan skola vi lemna genom en granskning af kommersekollegii mål och göromål.