Aftonbladet – 16 februari 1874, sida 2

1867 års riksdag rkades i hr Björeks heskulle förvandlas till en civildepartementet omedelbart underlydande byrå för ärenden rörande handel, bergverk och slöjder. Då let Andra kammarens tillfälliga utskott. till hvilket motionen hänvisades, ej med hanp att häröfver yttra sig, förnyade motiopären 1868 sitt förslag, i hvilket nu när mare angafs, huru den byrå under civildepartementet, som borde träda i kommers kollegiets ställe, enligt motionärens tanke skulle sammansättas (1 byråchef, 2 sekreerare, 1 registrator, 2 biträdande tjenstemän). och hvilka saker den skulle handlägga (ärenden rörande bergverk, handel, öfart och slöjder; undervisningsanstalter för sådana ändamål; ansökningar och be svär i dylika ärenden; undsättningar och bidrag från anslag till näringarna; patentfrågor och näringarnas statistik). Resul tatet af den mycket omfattande och djupt ingripande motionens behandling blef — förklarligt nog — att riksdagen ftnöjde sig med angifvande af vissa allmänna grunder för förvaltningens förenkling, bland hvilka vi anmärka den till värt ämne hörande, att vissa förvaltande, centrala embetsverk borde sammanslås. Vi återvända till 1867 års riksdags, af frih. von Schulzepheims motion föranledda skrifvelse om kommerskollegium. Vid dess föredragning förklarade K. M:t sig vilja framdeles taga under öfvervägande, huravida de kollegium tillhörande ärenden kunde på annat till besparing ledande sätt handläggas, samt bestämde, att presidentsembetet för det dävarande ej skulle tillsättas och öfriga tjenster endast tillsvidare och på förordnande. Sedan K. M:t å 1868 års riksdag afgifvit förslag om inrättande af ett nytt statsdepartement, med -hvilket förslag afsågs bland annat att bana väg för kommerskollegiets indragning, men detsamma ej af riksdagen bifallits, och efter att 1870 års statsrevision antydt, huruledes kommersakollegii göromål skulie kunna på andra embetsverk fördelas, väcktes å 1871 års riksdag å nyo en motion om kollegiets indragping, hvilken dock fick förfalla, alldenustund man trodde framställning i ämnet vara att inom kort förvänta från K. M:t. Man har fortsatt att vänta under åren 1872 och 1873, men förgäfves. Vid innevarande riksdag har frågan derför äter — indirekt — upptagits genom icke mindre än tre motioner, för hvilka vi skola redogöra, Riksdagsskämtet har döpt detta trefaldiga attentat till det Betblehemitiska barnamordet. I det föregående har mer än en gång nämnts den qvarlefva från tider med andra åsigter och behof än nutidens, som kallas manufakturdiskonten. Sedan dess kreditiv i riksbanken 1858—1860 blifvit, genom riksdagens beslut, minskadt till 1.225,000 rår — och detta i enlighet med ett banko ntskottsatlåtande, som temligen tydligt bröt stafven öfver den grundsats, hvarpå hela denna länerörelse hvilade — föreslog hr Wallenberg vid 1859 —1860 samt 1862—1863 årens riksdagar manufakturdiskontens upp hörande, och vid sistnämnda riksdag dess: aiom, såsom förberedande åtgärd, en ärlig äterbetalning 1864—1866 å kreditivet, stor 250,000 rdr. Förgäfves — de nu maktegandes vägar öfverensstämde ej med banko utskottets tankegång vid 1856 års riksdag. Samma öde rövte ä sista ständsriksdagen hr Rundbäcks förslag om berörda kreditivs uppsägning och sammanförande med all männa diskontfonden, äfvensom ett likar. tadt förslag af hr C. A. Larsson, och lika ledes gick det med den förres år 1867 för. nyade förslag. Omsider beslöts 1868, på motion af hr Wallenberg, kreditivets minsk. niog till 2 millioner. Sedermera har det, i följd af motioner af hr O. Wijk, vid riks dagarna 1869 —1872 nedsatts hvarje gång med 250.000 rdr. Sistnämnda års statsrevision ädagalade, att en hastigare fortgång på den beträdda banan alltför gerna kunde beslutag, och 1873 års riksdag bestämde, j enlighet med motion af hr Wijk, kreditivet till en half million. Så stod saken, när 1873 års revision sammanträdde, hvilken fann sig föranlåten föreslå, att manufaktur diskontens lånerörelse borde helt och hållet upphöra, i den män utestående lån hunne indrifvas. Jemnt en vecka innan revisionen ätskildes, kom också kommerskollegium händelsevis på den tanken, att manufakturdiskontens i vanlig diskontväg bedrifna lä nerörelse borde upphöra, samt gjorde derom hemställan till K. M:t. som den 7 Novem ber förlidet år förordnade bland annat, att län af nyss anförda beskaffenhet från och med 1874 års början ej vidare må utgifvas. Efter så låoga mödor hade man ändtligen vunnit — ett halft resultat. Revisorerne hado tillstyrkt hela lånerörelsen3 upphörande, men kommerskollegium tilltrodde sig ej att förorda äfven manufakturdiskontens s, k. förlagslånefonds indragning. Denna obetydlighet skul!e, kan tänka, vara af så dan vigt för den svenska industrien, att den borde qvarstå. Ur det föregående er inra vi oss, att manufakturdiskontens för. valtning ansetts för kollegiets vigtigaste angelägenhet och svåraste hindret för kol iegiets egen indragning. Att detta hinder. märkvärdigt nog, behåller nästan hela sin kraft, fastän k. m:t beslutit afhugga den ena länerörelse-grenen (och eburu den andra i sista hand skötes af — k. m:t), kan inhemtas af kolleziets den 21 Nov. 1873 till k.