Aftonbladet – 13 februari 1874, sida 3

Eref från orienten. (Från en resande landsman.) I Damascus den 12 Jan. 1874, Under det att vattnet i min marmorfontän sakta plaskar, vill jag sätta mig vid dess kant för att sända några rader till ett aflägset fosterland. Ej snö och regn, men Syriens brävnande sol tränger ini dep prunkande arabiska gården. Den trägne muselmannen utropar från minareten.af den pärbelägna stora mosken sitt Allah akbar, Gud är den störste. Citronträden spegla sina med frukter fulla grenar i fontänen. Palatset, ty det är ett sådant, kommer mig att drömma om de mäktiga kalifernas tid; allt är marmor; rummen betäckta med äkta förgyllningar och speglar. Allt hvad den orientaliska lyxen har kunnat åstadkomma är här förenadt. Men det är öde. I stället för harems qvinnors glada skratt genljuda dessa lysande salar nu blott af någon svensk säng eller upprepandet af några arabiska glosor. Nordbon vandrar nu der, sägande, älven han, sitt Allah akbar; än är hans sinne midt bland de arabiska sagorna, hvarmed vår barndom blifvit vaggad, än bland hemlandets berg, sä fjerran i detta ögon: blick. Min trogne -abyssinier, af kungligt blod och svart som en korp, står vid min siaa och räcker mig den oundvikliga nargileh, hvilken jag nu röker som en riktig turk. Hans ögon sträla sf fröjd, då jag talar med honom om kung Theodor, med hvilken han kämpade, och hans glädje är på sin höjdpunkt, då jag säger honom att det ej är omöjligt att vi resa tillsammans till hans hemland. Det är ej länge sedan jag befinner mig i Syrien, dit drifven i veten skapligt intresse; jag känner mig dock redan fullkomligt hemmastadd här. Ganska säkert skulle det vara ett gällsamt skådespel för mina vänner att se mig uppkrupen på disken hos någon muselman i den stora, praktfulla bazaren, med korslagda ben, i strumpsockorna och med min oskiljaktlige följeslagare under armen: ett arabiskt lexi kon. Hela bazaren känner mig redan, ty jag tslar med alla och citerar stycken ur Koran, någet som imponerar, allra mest på en muselman. Han tror genast att man vill omvända sig till profetens lära, utan att kunna förstå att en europ6 vill komma och studera hans språk. Damascus är fullkomligt orientaliskt; de europ6er, om bo der, äro få. Efter blodbadet 1860 är tillståndet mycket förändradt. Det var ett evenement