Aftonbladet – 13 februari 1874, sida 2

på Kolhyttan, och mottogs med öppen famn och tusende välkomstleenden af dennes glada syster. Hon satt der bäfvande at sällhet vid tanken på att hon befann sig i samma stad om också inte i samma stadsdel som sitt enda älskade barn, och. att hon kanske redan samma afton skulle få sluta Inga i sina armar, Ack, hura hade hon icke åldrats och gränats under de långa årens skilsmessa. under hennes älsklings vistande i Frankrike och England. Nu var det förbi med alla dessa hjertelidanden, nu när dotter och måg vore bosatta i hufvudstaden och hon när som helst kunde med ett par dagars resa göra dem ett besök. Ack, svärsonen bade ju talat så ömt ock vänligt om ett hem i hans hus för Ingas mor likaväl som för hans egen, och ehuru den anspråkslösa enkla gumman ryste vid tanken på en sådan möjlighet, som Må föga öfverensstämde med hennes väsende och vanor, kunde hon dock icke tysta hjerats röst, som ropade: Till Inga, till min Ingal Dock, en spökgestalt vaktade ingången ill detta mor Ingrids drömda paradis; det rar assessorskan. Ingas moder hade under oröllopsbögtidligheten kännt sig så belämd i närheten af Melchers, ty den förläma frun hade trots sin nedlåtarde vänighet tydligen med blickarnme uttalat sitt: qvinna af folket, kom mig ej för nära! Kan det vara möjligt, kära Kajsa! — Itbrast patron Adler, i det hau på äkta dalmannamangr slog ut det alltför heta affet ur koppen på fatet, för att lättare få jet att svalna, och derefter balanserade avoritdrycken till sina bläsande läppar. — Vid mitt illande lif, är du inte stursk med : esked. Sturskt mot sturskt och höfligt mot höf: igt, bror Göran! Hvad har jag med detl: örnäma herrskapet att beställa? Nå ja, i run är söt och god och bra och lilla Viola! r en engel. Men se herrn med sitt föräma skick, sitt ekipage, sin kusk och be 1 jent. Nej, ptro vackert! Jag har aldrig