I skogsförödelsefrågan. En insändare i Aftonbladet n:r 29 har försökt ådagalägga oriktigheten af att skylla regnbristen på skögsbristen — och mä om den saken i sia bevisföring hafva rätt eller icke. Men då han i slutet af sin artikel, beder sina läsare icke förskräckas öfver den påtagliga öfverafverkning af skog, som dagligen pägår, samt afstyrker att genom något laotväne söka hejda skogssköflingarne, framhåller vigten af hälla eganåerätten i helgd, r plantsriug såsom ett tilltyllesteör Kkox 3 gir rogat för de försvunna skogsroa och tröstar oc med ordevrikat a 4 vara try. ter alarig, — 8å adagnlögege 1 brist på omdöme och sakkännedom i denna fråga, som påkallar en tillrättavisning, på det att de män, som nu bära ansvaret för styrelsens under lätenhetssynder i dessa hänseenden, icke måtte tro, att dylika argument i skogssköflarnes intresse, äro ovederläiggliga eller tro, att allmänheten låter gig dermed nöja och tycker så med, efter den tiger. Det är så många gånger upprenadt, att det borde vara en känd sak, äfven för sådana kammarlärde teoretici, som den eaktade insändaren, att skog, ehuru den låter plantera sig, icke har dem egenskapen att uppväxa och mogna till skörd, lika fort som iden på ett äkerfalt; ait den, tvärtom, behöfver er, två eller tre mansåldrar ätt blifsa användbar till ved och till byggnadsvirke, och derutöfver, innan den kan be gagnas till sågtimmer, och detta äfven om den växer på tjenlig mark — men troligen ännuy längre tid, om den är uppdragen med konst; och att, ehuru man stundom får se rätt lofvande plantskolor, ännu ingen har knonnat förete ett sågtimmerblock, som upp: vuxit efter en med menniskohand utsatt planta, i vårt land — samt ait det alltså är mycket ovisst, om desza planteringar nkgonsin komma till sådan utveckling, att de låta använda sig till annat än pitprops och sparrvirke, 1) De mastträd, som för några decennier sedan ännu kunde fås utur Sveriges urskogar, hade mellan 2 och 300 årz ålder 2), och ett sågblock med blott 150 årsringar är vanligen icke gröfre än 10 tum i topp. Kärnfulia träd, som skola gifva starkt och uthålligt virke, uppnå icke denna groflek förrän de äro 200 är gamla. Men om detta är gant, så lära icke de planterade skogar, som i våra dagar uppväxa, kunna ersätta, hvarken i våra barns eller barnbarns tid, de fullmogna skogar, som nu afverkas. De oerhörda afverkningar, som under de senaste åren pågått i alla delar af landet, tyckas dessutom, i följd af de stegrade priserna, icke komma att upphöra, förrän allt hvad som finnes qvar också till sista busken är raseradt — och äfven, om någon enda återplantering sker i stället för det som nedhugges är dermed föga vunnet och kan icke forhindra, att inom få år en så fullständig skogsbrist måste uppstå, att en planka eller ett bräde icke 1) Dermed må nu vara huru som helst, så är dock alldeles säkert att de behöfva lång tid för att bli mogna timmerträd. 2) Voro således i sin uppväxttid samtida med Erik XIV:s och Ji ohan II III:s regentperioder.