Aftonbladet – 11 februari 1874, sida 2

yråa sidenklädning. — Derefter reste han sig för att imponera på Melcher med hela sin kolossala personlighet. — Ja, det ska vi bli två om, min gunstig herre. Nej, det ska vi bli en om, bästa farbror, och ens om. — Jag känner den gifte mannens makt öfver sin hustra och tänker inte afatå en hårsmån från den. Inga ska inte ander vinterstormarna göra en vädlig resa mot norden, hon ska inte under skenet af att utöfva en dygd begå — Kanhända ett brott; hon skå följa sin man, för att under en blidare himmel...... Melcher hviskade några ohörbara ord i Ingas öra, hvarvid den upprörda unga qvinnan rodnade och bleknade på en sekund. Derefter fortsatte han med stadig röst. Inte sannt, Inga! Du stannar hos mig och helsar din mor med hoppet att kanske i sommar få träffa dig. Den unga frun framstammade ett knappast hörbart: Jag stannar och sjönk ned på on stol bredvid sin stående och trinmferande man. Tala, det kan du som en prest, men jag undrar ändå på den nya låten, om du inte på det hela taget är en gök. Hvad gol du för trollton i din stackars hustrus öra? Adjö då, Inga, toddyn smakar mig inte mer, och jag ska väl resa ensam åter till din stackars mamma. Hittar sjelf bem till mitt hotell; det är inte långt härifrån. Men akrif till mig snart ifrån Frankrike och låt mig veta bur göken gal dernere. Blir han hök, så ska han få klyfva näbb med mig, det vill jag lofva. Adjös, mitt berrskap allibopal Gubben Adler ämnade under synbart miss humör aflägsna sig helt brådstörtadt, men han hejdades i dörren af Inga, som flög honom i famnen, lutade sitt vackra hufvud mot hans breda bröst och hviskade med druten stämma: Helsa min mor! Säg henne att jag snart ska skrifva och försöka aftvå nig skamfikoken Att synas en otacksam ock kärlekslös dotter,s