Aftonbladet – 11 februari 1874, sida 2

liga tvister — framkallade af den fåfänga let slöseri och öfverdåd i lefnadssätt, till hvilket Melcher ständigt gjorde sig skyl lig — hade länge frätit på de rosenbo jor — om hvilka Melcher sä gerna talade men hvilka ban för Inga längesedan gjort till kopparfjettrar — och öppnat dörren föl ofrid och missämja. Förgäfves hade den unga gqvinnan varnat sin man för de svind lande, ehuru ofta lyckliga spekulationer, i hvilka ban intrasslat sig, och gjort honom uppmärksam på tillräckligheten af den för mögenhet, de redan egde, såsom grundval för huslig sällhet ech trefnad. Han hade alltid i skämtsamt gäckande ton angripit hennes farhåga, gycklat öfver qvinnans oför stånd i allt, som rör affärer, och afsluta föravaret för sina dårskaper med presenter af något smycke eller nägon dyrbar kläd ning, Kom Inga icke det ringaste ansåg sig behöfva. Den lilla Viola bade olyckligtvis då och då, trots modrens försigtighet, blifvit vitne till. en och annan häftig gcen mellan de unga måkarne, och hvarvid Melcher varit lika uppbrusande och skoningslös som Inga fast, lugn och vörnadsbjudande, på grund af den rättvisa sak hon ansöäg som sin pligt att försvara. Hon var ju maka och-mor och. borde som sådan tänka både på sin makes och på sitt enda barns framtid. Lilla Viola hade nemligen haft två yngre syskon, men hvilka en tidig död ryckt bort från det stormomgifna föräldrahemmet. Hon pgde nu inga andra lekkamrater än sin guvernant och sin mor, hvars tårar hon lik väl oftare borttorkade än hon delade hen: nes löjen. Melcher Winke, som efterfikat konsulsbefattningen mera för titelns och utmärkelkens skull än för sjelfva tjensten och dess förmåner, tog redan efter två år afsked från sin plats, men qvarstannade såsom affärsman i staden, Endast tre gånger efter sitt giftermål, och då alltid på kortare tid, hade -Inga fått besöka sin mor och sin hembygd för att vederqvicka den ena och