Aftonbladet – 11 februari 1874, sida 2

ifva. jan: Parlamentsvalen i England ha, så långt 3 hittills äro kända — och den allra störa delen af dem är redan bekant — utfallit irdeles ogynsamt för Gladstoneska ministå sn. I Londons City är mr Goeschen den nde underhusledamot at denna riktning, om blifvit återvald. De tre andra platserna esattes med konbervative. I Irland bår et gått ännu sämre för regeringen. På rettioåtta val, hvilkas utgång den 7 deneg var känd, hade det ministeriella partiet ndast erhållit sex platser. För öfrigt hade retton konservative och sexton anhängare å amd sjölfstyrelse (home-rule) blitvit 6. Om de nu pågående valen yttrar d. 5 d:s imes, som alltid sträfvar att hålla sig midt mellan begge partierna: Öfvervigten lutar msider afgjordt åt dekonservatives sida. Viserligen hafva de liberale mången märklig eger att uppteckna t. ex. den förtjente konervative veteranen sir, Jon Pakingtons i Iroitwich nederlag, och äfven i andra afeeäden felas dem ej hållpunkter, för att ned goda förhoppningar emotee den kor-1, vande dagens val. Men å ändra sidan sakna ; le konservative ingalunda tillräckliga skäl utt trinmfera öfver vunna segrar. Af de adikala arbetare-ledarne har nemligen blott mn, Mac Donald i Stafford blifvit vald, och utt i det hittills genomgående liberala vallistriktet Marylebone i London den konservative kandidaten Forsyth erhöll 1600 röster mera än hans liberale medtäflare Cham-: berg, är ett faktum, hvars betydelse ej bör: anderskattas. I allt bafva tories vunnit 24: nya platser, hvilket vill säga-48 röster. Intet under derför att Disraeli känner sig inspirerad och att hans tal i går öfverträffade det han för en tid sedan höll i Aylesbury. BSärskildt lyckade voro hans utfall mot mr Lowe, som sjelf framkallat dem, och hans delvis väl motiverade klander mot Gladstones finansplaner. Så mycket är redan klart, att dessa skola röra kraftigt motstånd i det nya parlamentet; dertill skola de konservative vara starka nog. I England hår man ännu att välta sig ön betydlig majoritet emot regeringen, och det är ej skäl att antåga att hennes förlust skall biifva nämnvärdt minskad genom de senaste valen i Skotland och Irland. Under så dana utsigter är det tillfredsställande att ge den konservative ledaren öfvergå från personliga strider till substantiella bevisnvingsgrunder. Många skola ej beklaga, att de förestående debatterna komma att utkämpas af jemnstarka krafter. I morgon skola vi hafva temlig visshet i denna sak. En: London-körrespondent till Neue freie Presse yttrar orm vaien bland atnat följande: Huärti mycket mr Gladstöne än på senare tiden ansträngt sig att åter vinna terräng, glider dock måkten ovedersägligen och Synbart ur hans händer, och allt tyder på ätt tories ihom kort skola Kovwma till väldet. Allmänna opinionen i England skall ej fästa synverliga förhoppningar vid denna omständighet, ty skilnaden blir öfverhufvud ej stor. Hvad som långt mera Inger folket förtröstan är den iakttagelsen, att många valoteråden hafva uppställt kandidater, hvilka; såsom Potter, äro med lif och själ hängifna arbetarnes sak. Summan afsaken blir emellertid densammg; vare sig de libe rale eller de konservative au komma att taga makten i England; ett är säkert: den stora politiska och sociala revolutionen nalkas med jättesteg, och denna revolution, som — man kan med visshet förutsäga det — skall försiggå. utan alla våldsamma slag, utan alla dessa häftiga skakningar, hvilka på kontinenten pläga beledsaga ofta obetydliga tilldragelser, skall derför ej blifva I mindre vigtig för demokratiens sak och för statsborgarnes allmänna jemnlikhet. Äfven Irland blir ej efter vid dessa stora rörelser. ty, om man frånser de katolska ligorna och home rule-föreningarne, ger sig äfven bland TIrlands arbetare tillkänna en viss rörelse som visar stark frändskap med den som ij åratal förberedts här i Anglia propria. — ,II ett annat nummer af samma tidning ytt ras: Tories, de missnöjde klerikale och.det radikala elementet, hvilket först sedan få år tillbaka vaknat till sjeltmedvetande blanc den eljest på snörrätt, metodiskt skolmane! behandlåde befolkningen, arbeta tidtals till samman i valfrågor. Sa långt det för när varande är möjligt att öfverskåda ställnin gen, är Gladstones tidigare majoritet redar neutraliserad. Trots allt detta, skulle doch en eventuel konservativ styrelse ej komm: att af dessa tillfälliga allianber vinna der oskattbara egenskapen lifskraftighet; Hoi skulle lefva en sommar öfver, ej längre enligt-gamla ordspråket: När engelsmäöl äro ,otacksamme, äro, de det aldrig längre är en Bäsong: I Frankrike fortsätter trettiomanna utskottet mycket flitigt sitt årbete. me uppställandet af förslag till ny vallag. Der reaktionära majoriteteten vågar wmäl ick tänka på att upphäfva den allmänna röst rätten, men vill neutralisera densamma ge nom att införa tvenne valkatsgorier. Del stora massan af valmän — nio millione: fransmän — skall reduceras till:en indirek vålrätt och utse elektorer, hvilkas antal fö Frankrikes alla valkretsar skall uppgå til 180 000. Med dewm skulle förenas ett an nat valkollegium, bestående af de etthundra åttiotusen fransmän, som äro högst beskat rada. Dessa skulle rösta direkt och iemte d a Vv re ciRA