nämnas, skrifves från Söderhamn, att en af sista dagarne i Jan. plockades i närheten af Haga fäbodar i Norrala väl konserverade lingon i den myckenhet, att insyltning deraf egde rum. Föreningen till minne af konung Oscar I och drottning Josefina, stiftad den 13 Juni 1873 i ändamål att bereda stöd åt värnlösa och fallna hade ilördags sitt första sammanträde hvarvid föreningen konstituerade sig, antog stadgar och utsåg styrelse. Förhandlivgarna leddes af ordföranden i interimsstyrelsen för den på 50:de årsdagen af enkedrottning Josefinas landstigning på svensk jord stiftade förenin gen till stöd för värnlösa och fallna, justitiestatsministern Adlercreutz, och inleddes med en intressant redogörelse för styrelsens åtgöranden, författad af ledamoten i styrelsen generaldirektören G. F. Almqvist. Efter en historik över uppkomsten och bildandet af nämnda förening, för hviken enkedrottvingen förklarat sig som beskydddarisna och till befordrande af hva-s ändamål hon lemnat den storartade gåfvan af 30000 rdr samt derj-mte uttalat den önskan, att stiftelsen skulle, såsom ianefatt.nde en tack samhetsgärd åt den aflidne konungen, hennes gemål, bära ofvan stående benämning, redogör interimsstyrelsen dels för föreningens uppgifter, dels för sättet huru hon tänkt sig att vårt land skulle kunna tillgodogöra sig den erfarenhet, som man i andra länder vunnit. Enligt styrelsens äsigt skulle nemligen föreningens första uppgift utgöra försök att med roten upprycka eller åtminstone i utvecklingen hämma det onda, som härleder sig från de brott, som begås at perso;I ner, hvilka under barnaåren varit i saknad af uppfostrande vård samt ett arbetsanhet och goda seder danande hem, genom att i särskildt för ändamålet afpassade inrättningar eller väårdsanstalter upptaga och till pyis 2 samhällsmedlemmar omdana yngre i va. s i förfallna personer, och den andra att bekämpa den rädande obenägenhet att i tjenst antaga fallna menniskor. För att till godogöra värt land den erfarenhet, andra länder i berörda hänseende förvärfvat, hade Jinterimsstyrelsen ansett, att två vårdsanstalter af i fråga varande beskaffenhet, en ldför gossar och en för flickor, borde inrättag, hvilka skulle, om de blefve fullständigt ordnade och med fullt skickliga lärare, föreständare och biträden försedda. komma at: tjena såsom mönsterskolor och till bildningsanstalter för föreståndare och biträden vid andra sådana inrättningar inom landet. En mbngårig erfarenhet i andra länder har, heter det i berättelsen, visat, att på den vägen mycket kan uträttas till hämmande af ofvan antydda onda. Redan år 1830 grundlade d:r Wichern sin verlidsbekanta inrättning, Daa Rauhbe Haus näraj Hamburg för upptuktelse af vanartade barn. Framgången af d:r Wicherns bemödanden väckte allmännare wuppmärksamhet och i enlighet med de af honom uttalade principer grundlades är 1839 den namnkunniga förbättringskolovieo Mettray, i hvil ken mellan 700 och 800 ynglingar på en göng åro intagna. Dessa jemte flere andra dylika anstalter, vid hvilka såsom regel följdes, att onda vanor och oskick gecom oaflåtlig tillsyn förqväfves, under det der emot de bättre anlagen jemte hederskänslen väcktes till lif och på allt sätt utvecklades, ädagalade en dittills icke anad förmiga att omskapa vilseförd ungdom. Sålvnda hafva af de vid Mettray upptagna vanartige från Paris och Seinedepartementet, af hvilka förut 75 procent stannat inom fängelserna, enligt flerärig erfarenhet alle nast omkring 5 procent förfallit i brott. En ovilkorlig fordran för framgången af dessa bemödanden består dock deri, att den i lifvet utgbende förbättrade unge mannen eller qvinnan ej lemnas utan anvisning på arbetstillfälle samt välvilligt stöd, der så erfordras. Derför har också i sammanhang med eller vid sidan af dessa förbättringsanstalter bildats patronage föreningar, hvilka genom gina medlemmar inom olika orter uppsöka och bereda tillfällen till anställning i tjenst eller arbete och tillika erbjuda det för den vid lifvets förhållanden ovane skyddslingen ett moraliskt stöd och en välvillig bemedling. Det dröjde icke länge innan dessa första föredömen visade sitt inflyrande inom åtskilliga af Europas länder, hvilkas representa tioner också hafva skyndat att bevilja dessa inrättningar understöd och genom bestämda lagar tillerkänt dem myndighet såsom statsinstitutioner. I mån af det gagn, dessa anstalter åstadkommit, har också deras antal tillvuxit. För ett par år tillbaka funnos inom England icke mindre än 65 dylika, izom Frankrike 32 för ynglingar och 20 för flickor, inom Italien 23 för ynglingar och 9 för flickor, inom Schweiz sammanräknadt 70 för båda könen. Sädena finnas dessatom äfven i Belgien, Holland, Sachsen, Danmark och till och meå i Finland. Sverige deremot har oaktadt sina framsteg i materielt aseende allt för länge blifvit oberördt af denna rörelse och stör nästan ensamt utan någon genomgripande ätgärd för att i ny jord omplantera dessa förvildade plantor, som bota att förskämma både närvarande och tillkommande slägtev. Frågan är emellertid för föderneslandet af den betydelse, att möjligheten och den nära till hands liggande utvägen att förminska och småningom aflägsna det i fräga varande onda äf ven af samtiden skall tillvinna sig en förtjent uppmärksamhet. Vi känna nemligen från andra länder, att bland mängden af öjnpt fallen ungdom, som inom dessa förbättringsanstalter upptagits, mera än nio tiondedelar blifvit räddade och till stadgad vandel återförda. Då nu ett sådant räddningsverk i stort kan åstadkommas, hvarfir obnila Hi nndardrama nar da FÄavfär av. RI MR Lr 4 IR MM ALE AA DD et va je AA fe te KR ss oe a 45 Myr nn 8S Am TÅ ons