Aftonbladet – 10 februari 1874, sida 2

varne för armgafdelningarna och de för j nämste generalerne, öch detta sakförbållande i förbindelse med furst Bismarcks så mycket omtalade cirkulär tyckes rättfärdiga de allvarsammaste farhågor. Korragpondenten tror dock icke, att man bör fästa alltför mycken vigt vid dessa rykten Äktheten af ifrågavarande dokument är cbevisad, och generalernes möte hade utan tvifvel till föremål det förslag till militärtag, hvilket skall framläggas för riksdagen. Många personer, som pläga vara väl underrättade, tro, att den nuvarande oron i sinnena är med konst framkailad för att un: derlätta armelagens antagande. Emellertid är det sannt, att man börjar beräkna den tid, som måste förgå innan Frankrike kan vara starkt nog eller kan ha funnit nog mäktiga bundsförvandter för att förnya kriget, och det kan, menar korrespondenter. anses säkert att i fråga varande cirkulär endast uttrycker stämningen hos folket i detta land. Trots hertig Decazes förklariafar hyser man intet förtroende till Frankrikes fredliga afsigter. Konungens af Italien redlighet sättes icke i fråga, men man vet, att inom hans ministåre finnes ett element, gom är fiendtligt mot Tyskland. Emellertid förklarar korrespondenten, att alla rykten om omedelbart förestående fiendtliga förvecklingar måste anses såsom sensationsnyheter eller tendensdikter, hvilka ytterst åsyfta att bringa till tystnad hvarje opposition mot rikskanslerens armborganisationsförslag. I Förenta Staterna harfrågan om qvionanps rösträtt åter kommit på dagordningen, i det en deputation af qvinnor i ata ten Newyork stält en petition om denna sak till nämnda stats lagstiftande församling. Petitionen öfverlemnades till församlirgens judieiary committee, som sammanträdde den 22 i förra månaden för att mottaga densamma och höra de argument deputationens medlemmar hade att framställa för den samma. Det argument, som vid detta till-fälle i synnerhet betonades, var, avt qvin uorna för närvarande beskattas atan att vara representerade, så att äfven de, som hafva stor förmögenhet, icke hafva någon talan i fråga om lagstiftningsåtgärder, som direkt röra deras egendom. Det vanliga inkastet mot beviljandet af politiska rättigheter ät qvinnan, att det är mannen som i allmänhet har att beskydda qvinnan och som det säledes tillkommer, att äfven inom rapresentationen skydda qvinnans rätt, gendref mrs Blake, som förde ordet för deputationen, med att fråga, mot hvilka det då är, som qvianan behöfver skydd om icke mot männen. Slutligen erinrade hon om den rösträtt, som gifvits negrerns, och framhöll, att man icke borde dröja med att äfven i förhällande till qvinnan utöfva en sådan handling af rättvisa. Om hungersnöden i Indien telegraferar en korrespondent från Calcutta till Times den 4 Februari: Vid ett i dag talrikt be sökt nödhj-lpsmöte förklarade vice konungen att missväxten drabbat en befolkning, större ån Englands. Han framhöll med värma folkets tålamod och de stora anspråk, som det genom olyckan fått på sina styresmän samt påyrkade, att biständ måtte lemnas af all mnänna medel. Han tackade England för dess sympatier. Tillkännagitvandet af drotiningens sympati och subskription helsades af folket med jubel. Sir George Campbell vedogjorde i detalj för de obesutna klasser nas lidanden. Den utiofvade hjelpen hade redan verkat godt. Man hade undgått paniker sädana som dem i Orissa, och folket satte sin tillförsigt till regeringen. Sir Richard Temple har telegraferat, att en tryckande nöd råder bland en och en hall millioner menniskor, i saknad af all hjelp. Dödlig hetea är stor och befolkningen min skag hastigt. En oräknelig massa menniskor få endast ett mäl om dagen, Den talrika fattiga befolkningen i Sarua kommer snar att få vidkännas svåra lidanden. I Burdwar har Maharajabn subskriberat 2600 . Be nares, Jeypore, Vizianagram, m. fl. lemns bjelp. De engelska plantageegarne visa en storartad frikostighet.