Aftonbladet – 10 februari 1874, sida 2

En ung fru kan handla friare än en ung licka. Kan hon visst! Kan hon visst! Det vill jag lofva. Hipp! Hurra! Der kommer toddyelementerna! Ta mej kasingen, ba de inte att välja på här i London. Whisky, gin, konjak, portvin, sherry! ella Guda väta gåfvor en frusen resande någon sin kan öneka sig. Gubben Adler rusade med så klumpig ifver till brickan, som hotelluppassaren ställde på ett litet serveringsbord, att han nära på stjelpte alla gudsgkfvorna öfverända. Betjenten lössläppte ett kort men vältaligt skratt, men såg straxt derefter så allvarlig at som en prest framför altarringen. Patroa Adler gaf honom en ljungande blick, men skrattade sjelf i nästa sekund åt uppassarens snabba minförändring. Hör du, bror Melcher Winke! vill du fråga den der slyngeln om han vill ta tjenst hos mig ett år, så kan han lära mej engelska, medan jag lär honom mores. Vi kunna ju få nytija rottingen begge två. Melcher framförde leende patron Adlers förslag, men betjenten afgat sitt nekande svar med en så vördnadsfull och djup bugning, att brukspatronen genast kände sig blidkad och räckte den vördnadsfulie en half krona till belöning för hans ånger. Nå-ö, min lilla rara Inga, när resa vi nu? Si, jag blir inte länge qvar i den här babyloniska förbistringen. som gör mig all deles yr i hufvudet. Folket talar ju som om det hade vatten och kiselstenar i mun. Det piper och rullar ju jernvägsträner cundtomkring mig på alla sidor, öfver huf ndet och under fötterna. En vacker stand kör väl ett lokomotiv tvärs igenom min respektebla mage, utan att man generar sig let allra minsta. Åbhja, inte generar det mig, så är det qvitt. I afton reviderarjsg Fagerbullts ställningen under halfåret för Meleher och dig. min lilla Inga, som är egen v egarinnan: i morgon byra ni en snskild ängvagn ät mig, som för mej kring I staden på några timmar, och sedan är