Aftonbladet – 7 februari 1874, sida 3

Fest å Runebergs sjuttioåriga födelsedag. Ett större antal såväl här bosatte sow ock för tillfället här vistande finnar hade jen 5 Februari, kl. 7 e. m., samlats å hotell Svgde för att i festligt samqväm fira den lag, på hvilken för 70 är sedan skalden och fösterlandsvännen J. L. Runeberg födleg. Den i allo lyckade festen lemnade hos vila deltagarne ett särdeles varmt och ansenämt intryck såväl måd afseende å dagens egen vigt och betydelse, som ock genom det tillfälle den erbjöd !andsmän från vidt skilda orter att under några timmar samspråka om det för alla deltagarne ständigt kära hemlandet. Festen inleddes med Björne borgarnes marsch, hvarefter följande för tillfället författade proiog framsades af en ing, vid härvarande konetakademi stnderande. finne: Choreus och Creutz hade tystnat, Och borta var äfven Franzen. De röster. till hvilka vi lyssnat, Förstummats för längesen: Flyttfåglarne lika de flydde De skalder, som sjungit så gladt, Den dag. som så lofvande grydde, Ossrtycktes gå ned uti natt. Då rodnar på fjellarnas toppar, Den unga, den strålande dag, När daggen från blommorna droppar Hon helsas af lärkornas slag. Han föddes; högt uppe i norden, Kring vaggan stod norrskenet vakt; Det våras försfädernejorden, Det ljusnar från trakt och till trakt. Den skald, som föddes i norden I dag just för sjuttio år, Han kände de mäktiga orden, Son logka fram sommar och vår. I-sången han gaf oss en hägring Från eviga vårarnas land, När han sjöng om sommarens fägring Vid Saimens och Päijenes strand. Hvar rad uti, Elgskytten talar m kärlek, så varm och så rik, Till hembygdens fjellår och dalar, Till skogar, till fjärd och till vik: Han älskat i fröjd som i smärta De tusende. sjöarnes land, Hur månget glödande hjerta Har ej hans sång satt i brand? Han kan -hvad i Kan ej oss tjusar, Besjunga den qvinliga.makt; Ej den, som blott sinnet berusar, Som lemnar oss endast förakt; Nej lyss, han besjunger nu henne, Sin Hanna så älsklig och mild, Med oskuld, behag på sitt änne, Han målar den ljufliga bild. Och se i Nadeschda han talar, Om kärlek mäktiga ord; Han för oss till Salamis dalar, Till Greklands klassiska jord. De yppersta perlor han väljer Bland sången från Donaus strand; Vid Grafven 2 Perrho han täljer Om böärlalr ill fö darnascland