Aftonbladet – 7 februari 1874, sida 3

assessorn behardlat dem. Han hade icke heller sett att den käre sopen tagit en examen, som tiliätitNg ns djerfvaste förboppniogar att glänta rädskammardörren eller någon liknande högställd ingörng till lyckans tempel. Assessorskans egem far hade varit grossgandlare, men beklag. ligen för hans äregiriga dotter lefde ännu personer, hvilka erinrade sig den tid, då grosshandlaren var minuthandlare, Emellertid hade denne Melcher Winkes morfar på intet vis minuterat at styfvern på sin dotters undervisnine ov ty favoriten som tillika var enda b rnet, hade fått en lysande och dyrbar Sppfostran, hvilken likväl aldrig tillät 5enne komma till den grad af bildning, stt hon icke en liten smula rodnade för sin underordnade extraktion. För öfrigt var assessorskan ett stätligt frunti.mer med en visas aristokratisk bugt på sin fina näsa och er liten välformad mun försedd med de allra vackraste tänder, hvilta hon sällan glömde att visa; hvadan också det konventionella lesndet ofta jasade det naturliga från de tunna läpparne, Hennes blonda lockar, af samma vackra färg som sonens, hade vid benner nyss fyllda fyrtiktta år knappast tillåtit ett enda siltverbår att intränga i den gyllene kretsen, ty upptäcktes någon sådan älderdomens budbärare, var assessorskan den företa att rycka olyckstelningen upp med rocen, Den fina bleka ansigtsbyn. if srening med alla dessa pyssnämnda skörvgetsqvarlefvor, gaf Åt assessorskans apperition en viss ungdomlighet på samma säng som den verldsvana hällningen oc!, den skarpa blicken tvinzade åtminstor.s till den yttre vördnad man ovilkorligen egnar en dam af anseende. EtX af frö Winkes tärande ungdomsminaen, på samma gång som upplifvande, var emellertid tilldragelsen att en af hennes pensionekamra:er, med vida lägre kunskapsbetyg än hon sjelf och vida mindre fördelktigt utseende, lyckats eröfra en högre mbetsmans hjerta och nu var ingentizrg nindre än — stadsrädipna, — (F