Aftonbladet – 7 februari 1874, sida 3

Strödda underrättelser. Landoch folkbeskrifning. Från Guldkusen. Ena engelsk kourrespondent meddelar följande beskrifning af detta land: I trakterna vid kusten ha alla stora träd blifvit fallda; der finnes intet skygd emot solen; och på ömse sidor om vägen höjer sig likasom en häck en ogenomtränglig massa rör och busksnår, som hindra luften att fritt tillströmma. Men snart lemnar rörsnåret plats för skogen. Jättestora träd stå likt pelare vid landsvägen gå hvälfva jig öfver gen a renar, Judantagandes några röjda ställen, känner man ej af hettan och solskenet. Från Mansu till floden Prah och från Prah till hufvudstaden Kumassi kan armen nästan heia vägen marschera i skuggan, ty skogen sträcker sig till och med tre eller fyra dagsresor bortom Kuwassi. På andra sidan om honom är landet (Nigerns eller dess bifloders vattendrag) en vidsträckt. vågformig slätt. som bebos af wuselwän. hvilka lefva i städer, omgifna af vallar, föra krig till häst, odla bomull och ha egna väfverier. . Med desse stå aschantierne i ständig beröring, men de tipllåta dem aidrig komma längre än till Kumassi och idka handel på kusten: I det ofantliga inre Afrika, hvilket Denbam och Clapperton. Barth, Rohlfs och C-illi till en del genomrest från Segu och Timbuktu till Karo, K uka och Sokoto, öfver vidsträckta trakter, som icke äro angifna på kartan. men ypperligt odlade och iwed stora städer, som ingen hvit man. vpågonsin bar sett, ha orientens religion, seder och konstfärdigheter blifvit utbredda, först genom missionären. sedermera gencm svärdet. Men detär ett förhållande, som förtjenar uppmärksamhet, att fulaerne. manligoerne och audra eröfrande mubamedanska stammar aldrig ha rotfäst sitt herravälde annorstädes, än der rytteri kän begagnas. Skogstrakterna på kusten tillhöra ännu hedendomen. På några trakter, t. ex. i närheten af Scherbro, finOns muselmännen. blott i familjer eller stammar såsom boskapsskötare, köpmän eller skollärare; på andra nejder, såsom mellan Cap Palmas och Stora Bassam ser man dem i allmänhet aldrig vid kusten. Stammarae på den skogbeklädda Guldkusten ha alltid förmått motstå de muhamelanska invasionerua, och det berättas att Aschantis konungar till och med standom ha underkufrat några af de muhamedanska stammarne i när