Aftonbladet – 6 februari 1874, sida 2

ligen mor Ingrid kallad, än under de ofta upprepade utgjutelserra af tacksamhet ech beundran från hennes sängliggande man. Det der ä en gosse med hjertat på rätta stället, ska ni tro. Han ville ge sitt unga lif för gubbens skull! Det glömmer jag aldrig! pustade fader Bengt, medan han motvilligt förtärde en stor kopp fläderte, under det Melcher och patron Adler bredvid hans säpg värmde upp sig med hvar sin konjakstoddy. Var mindre envis en annan gång och häf dig inte upp mot dem, sem klokare äro! bannade brukspatron skrattande. Jug ligger väl qvar på Fagerhult i natt, for att få veta i tid hur du måri morgon bittida. Dessutom är det ingen annan än jag, som har makt att få dig ödmjuk och lydig.Ja, så sx också lilla råttan till lejonet, då hon satt i trygghet på taket på buren. Med denna replik sväljde värden på Fa gerhult grinande den sista klunken af sit fläderte och räckte koppen åt sin fagra dotter. IV. Amor smyger kring en dödsbädd. Granska vi med uppmärksamma blickar de händelser, gom dagligen tilldraga sig omkring oss, och taga vi vara på de poet:ska Jjuspunkter, som der och hvar genom: glimma vära egna och våra medmenniskors iefnzdsöden, gå stå vi alls icke i förlägenhet för ämnen till en och annan roman. Det bar blifvit en vana att med ett visst tvifvelaktigt hän begagna uttrycket: Sånt der kan blott hända i romaner, men ran saka vi litet hvar på allvar åtskilliga episoder i vårt lif, så finna vi buru förunderligt ödet, slumpen — eller hvad vi nu vilja kalla dessa ständiga emanationer från Ske parens ellistyrande finger — åt os8 hopfogat märkvärdiga och betydelsefulla ti!ldragelser och vändpunkter utaf de sken bart obetydligaste tillfälligheter. Med ett ord satsen: smä orsaker, stora verkningars tecknar sig med elddrag icke blott på hi