Aftonbladet – 3 februari 1874, sida 2

Gads fred, go vän! Titt in lite när mare, här ä det bara ovännen, som far törbi. Måns i Bäcken du!s — ropade han ät skjutsgossen. — Släpp du bara tömmar na, så går nog Blacken in afgammal vana.r Och innan Melcher hann göra ringaste protest eller besvara den vänliga helsvingen var han redan flera alnar inne på den stora gårdsplanen, sandad och krattad så omsorgs fullt som på den stötligaste herrgärd. Ursäkta mig, att jag kommenderar, såatt Måns cch Blacken lyder, smäskrattade ved huggaren. Välkommen in i alla fall an tingen meådeller motvilligt, unge herr re sandel Den storväxte, ståtlige mannen räckte Melcher härvid sin breda hand och drog ho nom med vänligt våld ur kkdonet. Den unge kontoristen lät sig styras nästan lika vilje löst som M-ns och Blacken och stod dex nu framför vedbuggaren, med ett småleen de, i det han sporde: Men hur kom jag db hitin i en sådan hast; det här är väl ändå inte ginaste vägen till brukspatron Adler pi Kolhyttan ? Nej, I skulle då ner till färjnannen och få er en båt tvärs öfver sjön. Men gubben ligger illa sjuk sen igår morgon, och flickestackaren, hans tolfåriga dotter, har just inte styfva armar i den här stormen. Hur ska jag då bära mig å? frågade Melcher, medan han tog sin nya bekantskaj närmare i skärskådande, Häå, det ska väl böra te på något vis I ska veta att det irte är något lagligt oc! rejalt färjaställe, ty en kan komma te Kol byttan på andra sidan sjön, som är rätta vä gen, och I har blott tagit en giaväg. Så ledes beror det på goda ord och lämpor, om en ska bli färjad öfver nere bos torpar Ols zon,som med orätt kallas färjeman. Allt mit