Aftonbladet – 2 februari 1874, sida 3

smula glömt sitt latin, men i alla fall icke ville ställa sitt lärdomsljus under skäppan. Men Melcher Winke log i mjagg ät sin skådespelaretslang och omfamnade gång på gång under djupa bugningar sin nye far bror, som icke ville höra talas om någon brukspatrontitel på nytt af den unge bror sonen, hvilken han deremot högljudt för klarade sägom en af de utmärktasto unge män han någonsin lärt känna, x Med tankarne fullt upptagna af dylika minnets och hoppets spegelbilder ilade den nnge resenären framät backe upp och backe ned. Hvad är det för ett vackert ställe der borta bland bergen på andra sidan sjön? sporde Melcher sin skjutsgosse. De ä patrons., svarade denne kort. Hvilken patron ? Patron vet ja; -— har iote hört nåt an nat namn. — Melcher visste af egen reseerfarenhet at: inga vidare upplysningar stodo att vinn: efter en sådan slutförklaring, och att ungdo men bland allmogen i fråga om herrgärds menniskor är så föga beksjad med nyfiken het, att den ofta icke ens känner namnet på sin egen husbonde. Det är nog med uttryc ket patron eller baron, och med viss beten att det är avän patron eller vår baron. 4 Men nu svängde karriolen förbi en tvär brant klippvägg, som länge skymt utsigter till höger om den backiga vägen. En leende tafla at ett leonde hem, afskild från vägen genom en tät häck af späds granar, slog med ens den unge resenärens ögon. Icke var det byggningens form eller pryd lighet, som på minsta vis kande intaga be