Aftonbladet – 31 januari 1874, sida 3

äro de båda hufvudfpartierna nu det konservativ: och det radikala. och striden gäller anspråket pi I parlamentarisk sjelfstyrelse. Tal. utvecklade när mare, att ministrarnes bandlingssätt och offent liggörandet af den kungl. han skrifvelsen vore riktiga, och slutade med ett uttala sin förhopp ning, att denna debatt måtte vara den sista ur laddnivgen af all den elketricitet; som den starka friktionen hade frambragt. . .Holstein-Ledreborg stod fast vid sina anmärkningar om det nationalliberala partiet, hvars verksamhet han angrep i ett längre anförande, likasom han äfven anföll Bille, till hvars artiklar i Dagbladet om arfsföljden han hänvisade. — ille svarade, kort; artiklarne hade ingenting att göra med det konstitutionella förhållandet mellan konung och folk. Hans kärlek till den monarkiska principen var säkerligen lika varm och ren som någon aunan medlems. Ordföranden afbröt nu förhandiingarna, då 8 talare ytterligare hade anmält sig. Derförinnan uppmanade han medlemmarne att undvika skarpa uttryck, till hvilka den bittra karakter, debatten hade, lätt kunde fresta. Efter Bojsens yttrande i början af detta plenum antog han för gifvet, att Bojsen icke hade haftför afsigt att förolämpa. Under förutsättning häraf hoppades han, att justitieministern skulle återkalla sitt yttrande. Justitieministern bekräftade detta, och — Bojsen förklarade, att hans afsigt icke varit att förolämpa.