Aftonbladet – 30 januari 1874, sida 3

gick till skolhuset för att fråga Christel, om hon kunde taga emot något arbete för vå räkning. Då jag inträdde satt skolmästaren i sin gamla länstol vid spiseln, Christel sydde och midt emot dem satt den unge Wend land. Jag blef glad att finna honom der. hvilket jag också sade, räckande honom han den, som han hjertligt tryckte. För mig är det också en glädje att det nu har kommit så löngt, svarade han, det kan ni lita på, och skolmästaren har också insett att det vore godt för honom att veta Christel försörjd, rär han en gång lägger ibop sina ögon. Dervid sög han så trohjertadt på henne. man förstod att han var en man som höll hvad han lofvat. Hon var blyg och förlä gen Det gär för fort! sade hon, Allt kommer så på en gång öfver mig. Hvad säger du, för fort!s inföll Wend land, den enes död, den andres bröd, du har länge nog lefvat i sorg och bekymmer och det är snart året om sedan jag blef enkling. Men hvad säger er far, herr Wendland? frågade jag, Christel var alltid så ängslig att han skulle vara emot det. Han är så äfven! svarade sonen. Men det hjelper honom föga; förra gängen fick ban sin vilja fram, fastän det slog illa ut, denna gång vill jag vara karl för att min vilja skall blifva rådande. Då skall det också slå bättre nt, det lofvar jag. Skall Christel inte få svåra dagar i er fars hus? Om min far inte godvilligt gifver med sig, så stannar jag inte i hans hus, sade den unge bonden. Jag bar mitt möderne och sitter i ornbbadt bo efter min hustru. Byfogden i Binzberg en mil härifrån är gammal och vill sälja sin gård som jag länge haft ögonen på. Kan far inte fiuna sig med oss, så köper jag gården och vi sätta hushåll för oss sjelfva. Christels ögon lyste och det flög som ett solljus öfver hennes ansigte, Då flyttar ni ed oss och slär er till ro! sade hon åt skolmästaren. Hon kunde icke förblifva tyst, men saknade mod att tala om sin egen lycka. I En kort tid derefter reste jag, och då jag