Aftonbladet – 27 januari 1874, sida 3

hurudan vår ställnisg var, tog derför hat och käpp: oth sade-blott just då han gick gör som du vill, men det lära vi ej bl feta på? v å Jag kände mig helt lätt till sinnes, och grep genast verket an. Detvackra, snygga rummet blef snart uthyrdt, jag fick också inom kort kunder för mitt arbete och ble! strax lättare om bjertat sedan jag kunde företaga mig något som inbringade pengar till vårt hushåll, hvilket jag skötte så spar. samt sem möjligt. Men det hjelpte icke stort, ty då jag ville köpa de billigaste mat varor jag kunde komma öfver, så bör. jade min man intaga sina måltider utomhus. och hade jag kunnat lägga af några groschen, så kom genast hågon som hade att fordra af Ferdinänd, döh jag måste lemnadem ifrån mig. . Jag beböfver inte säga många. ord till ! utropade: Christel, afbrytande sin berättelse. Dag för dag blef det blott allt värre, snart var det inte möjligt att hålla Honom uppe längre och med alla mina omsorger kunde pe inte uträtta det minsta. Ferdinand var grunden ej en elak menniska, men det då. liga sällskapet hade förderfvat honom. Vi hade sjunkit ned i skulder öfver öronen, den enä säken efter d:n andra såldes, till slut måste vi lemna vär bostad, och fastän mina räntor utföllo ordentligt hvart kalfår, fick Sd aldrig den minsta lilla penning med deraf. gick det ett Par år, ständigt backen utöre. Nu stod hela mitt bopp till den tid då jag skulle blifva myndig; jag hade förgälfves försökt att få at något af mitt kapital i förväg, utan att skolmästaren, som dock var min förmyndare, skulle veta något der. om, ty det ville Ferdinand ej. Ifrån domtolen fick jag det svar att om också min