Aftonbladet – 26 januari 1874, sida 3

Vi lida alldeles icke brist på diplomater, och det händer att stundom två sändebud atnämnas till samma post. Det är omöjligt att på annat sätt förklara den besynnerliga omständigheten med svensk-norska sändebudsposten i Petersburg. Eller skuile vi der hafva ett officielt och ett icke officielt sändebud? Eller är det en person som sköter affärerna och en annan som för dem uppbär äran och ansvaret inför Europa? Vi hafva här gått i ten föreställningen, att hr Fredrik Due skulle vara svenskt-norskt sändebud i Ryssland, och denna förmodan vinner äfven något stöd af statskalendern för innevarande är, men den bok som är diplomatiens heliga urkund och derför måste ega vitsord framför alle andra böcker såsom per inspirationem diplomaticam (sive divinam) tillkommes, nemligen Almanach de Gotha, anouaire diplomatique et statistique pour Pannga 1874, uppgifver bland corpsz diplomatique r6sident å St Petersbourg friherre Bildt som Sverigea och Norges sändebud samt vet till och med att omtala, det han utaämndes i Oktober 1873. Skulle hr Due således vara en myth? Vi vågaingenting afgöra i en så ytterst kinkig sak. Vi hafva citerat Almanach de Gotha och i förbigående nämnt ett ord om Sveriges och Norges statskalender. Det är allt. Lyckligtvis är det temligen lugnt, har mån försäkrat oss, för närvarande i den diplomatiska veriden. Spaniens affärer sköta sig sjelfva. Påtven och Victor Emannel stå visserligen fortfarande i ett förhållande till hvarandra, som är pågot spändt, och de fran: ska ultramontanerna söka att ockra på fosterlandskänslan och minnet af Tysklands segrar för att skaffa furst Bismarck ett och annat tillägg i den förargelse, som hang egna ultramontaner göra honom; men på det bela taget njuter furst Bismarck af god matsmältning, och då egättas icke telegraftrådarne i Europa i någen hättigare rörelse. Det var en tid, då de europeiska publicisterne och sannolikt äfven diplomaterne väcktes midt i natten af telegram, som förkunnade att furst Bismarck erfarit några magplågor, och knappt hade de åter insomnat, förr än ett nytt ielegram kom och körda upp dem — -Bismarcks magplågor hafva nägot gifvit med sig, stod det. Äfven nu kan det hända, att det ringer häftigt på redaktörens dörr kl. 2 å 3 morgonen samt att det också är ett telegram, Redaktören rnsar halfsofvande ur sängen oeh kastar på sig några enka draperier för att åtminstone nägorlunda arständigt taga emot ett meddelande, hvilket befinnes eå vigtigt, att det fordrar nattexpedition från telegrafen. Med brådskande hand bryter han depeechen. Rollo har iyckligt framkommit tiil Hull efter en got rega. Det äralltihop Rollo har ännu aldrig utöfvat något egentligt inflytande på Earopas angelägenheter, men Rollo är en Wilsonångare, och underrättelsen om hans sedvanliga ankomst till Hull telegraferas till Göteborg, hvarifrån underrättelsen vidare befordras pr telegraf till det öfriga Sverige samt med uttrycklig tillsägelse att telegrafbyråerno må till adressaten befordra depeschen ögonblickligt, antingen klockan är 12 eller 3 eller 4 på natien. Det är derföre redaktören väckes ur sin ljufva sömn och som han nödgas drapera sig för att t:ga emot det vigtiga badskapet. Om RBol!o icke ginge och larfvade på Nordsjön, kunde redaktören få sofva hela natten, ty furst Bismarck gör icke något nattligt besvär nu för tiden. SPN