Aftonbladet – 26 januari 1874, sida 3

nn Ann tr Den förflutna veckan var, hvad vår gvenska riksdag beträffar, just icke gärdeles märkvärdig, men tog sin skada igen på åtskilligt annat, först och främst på riksdagsmannavalet i Stockholm. Hvem röstar käre bror på? frågade hr X,, hvilken, ehuru tillhörande handtverksföreningen, kallas fabrikör. På Östergren, naturligtvis!svarade kamrer Y., en gammal hedersman med sju oförsörjda döttrar och 3500 riksdalers lön. Vi kunna minsann behöfva ett åyrtidstilllägg. Käre bror får ursäkta, men någon embetsman vill jag icke ha. Jag röstar på Andersson. Men den som blir vald, det är Nordengkiöld, inföll hr Z., fabrikant, ehuru ej fabrikör och icke tillhörande handtverks föreningen. Han såg mycket tvärsäker ut. På valdagen infann fabrikör X. sig på rådstugan, men såg missnöjd ut. Han hade icke lyckats få flere än några få andra fabrikörer med sig. På rådstutrappan upp: etod en förskräcklig trängsel. Hr X. var nära att qväfvas mellan kamrerare, kammarlörvandter, kammarskrifvare, kammarråd och kammarrättsråd, och i förstagan, dit han slutligen lyckades rädda sig, lopp han fara att trämpas under fötterna af ko pister, kanslister, protokollssekreterare, expaditionssekreterare med mera sådant, Alla sågo ut, som hade ds pyligen undergått Bantings karen, men hoppet om fetare förhålianden lyste ur deras ögon. Och dessutom har ingen af oss haft tid att äta frukost i dag, äfven om vi skulle haft råd dertill, försäkrade kamrer Y , ty här atå vigtiga intressen på spel. sHvad säger käre bror?s utropade fabri kören, som är en mediidsam själ och gerna bjuder på frukost, men ogerna vill bovilja nägon löveförhöjnivg. Jag gick in på Operakällaren, innan jag begaf mig hit, och det kunde väl behöfvas. Får jag be bror följa mig till Östergötland i Salvii gränd, när jag lemnat mia valsedel och kommit ur den rysliga trängseln? Det är för besynnerligt att jag ej ser till hr Z. Hr Z, syntes verkligen icke på rådstagan den dagen. Han hböll jast på att mot taga en större beställaing, kalkylerade kostnader och diskuterade priser med ena By kund, under hvilka förhållanden man icke behöfver begitva sig ända till valurnan, så mycket mindre som man är öfvertygad att ens egen kandidat i alla fall blir vald, och det med mycken stor röstöfvervigt. Utgången känna vi. Ille faciet, sade kamrern, när han om aftonen erfor att hr Östergren blifvit vald och, i förhoppning. på gladare dagar, lofvade han att bjuda tre af de sju döttrarne på Barnbusbarnen. I lördags sku!le det blifva ett mycketintressant plenum i kamrarne, sades det, Vår adressdebatt skulle då försiggå. Man begatf sig i massa till Riddarholmen, rusade till Andra kammaren, ty det var naturligtvis der, zom det intressantaste skulle förekomma, intog läktaren och gjorde sig iordning att höra. Man fick också höra br Asklöf från Östergötland eller åtminstons ss honom, ty hans skriftliga anförande tycktes ej beräknadt för att uppfattas med öronen. Så vidt man kunde förstå af ett och annat mindre otydligt ljud, önskar hr Asklötficke en löneförhöjning utan alla vilkor. Den som deremot verkligen lät höra sig var vår gamle bekaute riksdagspredikant hr Törnfelt, fortfarande eamme humorist som förut, Han ville att det skulle dugga jemnt, sade han, i fråga om löneförhöjningar, d. v. 8. att de yngre tjenstemännen belönades efter förtjenst. Och dermed var hela adressde batten slutad i den kammaren. Förhoppningarne på något intressant hade således blifvit svikna, och man rusade till Förata kammaren för att söka taga sin skadaigen. Der gick det onekligen något mer parlamentariskt till väga. Ministrarne funnos på sina platser, och då hr Wallenberg bak: om finansministerns rygg uttryckte sin förundran öfver att man i den kungliga propositionen om statsverkets tillstånd och bebof, tvärtom hvad ofta brukligt är, söktpå ett ganska fiffigt sätt dölja den goda ställningen, spred sig ett fint leende öfver finansministerns drag. Hr Wallenbergs onekligen något djerfva yrkande, at riksbokslutet skulle göras färdigt på mindre tid än 18 månader, tycktes väcka häpnad, och hvad han sade om lagbyrån eller som dep nu mer kallas byrån till lagstiftningsarbetets fördröjande tycktes mottagas med blandade känslor. Samme talare nämnde äfven något om den brist som skulle finnas på personer lämpliga att i utlandet representera Sveriges och Norges intressen, men i den punkten begick han otvifvelaktigt ett stort misstag. mRNA TOS aldrig kunnat föreställa mig. Jag var trött ÖO ee. HA AAA AE RA 8 AN :