Aftonbladet – 26 januari 1874, sida 3

hade mina räntor fallit ut, så att jag hade något att bushålla med, och jag tänkte att det stulle räcka ganska länge, men nu började Ferdinand snart att bjnda bem främmande om aftnarne, än den ene vännen cch än den andre; snart kommo äfven fruntimmer med, och jag hade fullt rpp att göra med serveringen, Allt skulle hemtas från charkuteriboden och andra ställen. Ferdinand tog sjelf hem rom och bryggde punsch. Sedan drucko de ock sjörgo hela nätterna igenom; det var ett larm och ett väsen, som jag aldrig I mitt lif hade bört förr, Deras samtal rörde sig för det mesia om personer ock förbållanden, som voro mig alldeles främmsuade, och jag satt vanligtvis helt tyst vid min sticksöm, som vore jag kommen från en annan verldsdel, Till en början försökte väl en och annan att viser mig någon vänlighet, och det hade kanske blifvit bättre, om jag gått dem mera till mötes; men jag förstod ej bättre, och så på en gäng kan man inte byta era varor och äsig ter — det fär lof att ske småningom, Hade jag fött sköta ett litet ordentligt hushåll, som mårga andra flickor från ianGet, så hade jag nog kunnat finna mig och i all stillbet gjort allt hvad på mig ankom för vär trefaad och utkomst, men gom det nu gick tilll föreleg ingenting. En klen rökremästare hade jag alltid varit, men sk mycket förstod jag likväl att vi gåfvo ut tre eller fyra gånger mera än vi hade. Straxt under de allra första veckorna, medan vi ännu bodde i det möblerade rummet, hade fisra personer efter hvarandra infun: nit sig, och begärt garmt äfven erhållit penningar, hura mycket, det kunde jag ej få reda på, men hvarifrån det togs, det vissto jag blott alltför väl, (Fort3.)