Aftonbladet – 24 januari 1874, sida 3

annonsen gommer 1 blauca. Sretsren, al förtjust i detta stycket. De bästa hnivn den kalla det förträffligt; några, obegrip ligt. Det innehåller kraften af min filosof och glansen af min inbillning. Orimmadt hänryCkt, föränderligt:s — Men den vän tade annonsen i bladen innehöll blott till kähnagifvande om accessit, eller andra pri set, grundadt på Kellgrens domslut, så lydandb: sr Passionerna. Detta försök at et ätt slag, till drägt och karakter, har förtjent att fästa Sällskapets hela uppmärksamhet. Den djerfva, fast stundom förvillade utflygt. som endast snillet, gifverj en ädel fribet som dock rågon gång turde bryta till sjelfsvåld; en rik och brinnande bildningskraft, gom likväl ej alltid erkänt förnuftets och smakens lagliga styrsel; en hög och manlig, ehuru på sina ställen nog mörk, sträf och med tvivgia eplteter belastad stil;och framör allt en öm och liflig känsla, men ibland förlorad i kalla utrop: alla dessa förmärler, daktadt de mer af ytterlighet än sraghet härrörande fel, söri dermed varit förknippade, hate säkert gjort till fylleöt att berättiga auxtorn till det större priset; men då detta ekaldestycke tillika är bundet i ett orimmadt daktyliskt versslag, stridande mot den i vitterheten allmänt golkända amaken, bar sällskapot el trott sig, genom en sädan belönivg, oinskränkt böra gilla eh likaså vådelig som onödig npyhet; vådelig derigenom, att den lemnade medelmåttan en fördubblad lätthet; och onödig, då viredan på jambisk vers ega i vårt språk verkliga mästerstycken, så 1 det starka som behågliga: Sällskapet har dock genom ett mindre pris, eller accessit, velat betyga sin aktning för ett snille, hvars bemsödande skall vinna ett allmänt bifall, då det samiycker ätt under: kasta sig den erkända skaldekonstens stadgade lagar. Ännu har man svårt att fatfa, säger Beskow, huru en strid på lif och död emellan tvenne ryktbara författare, till hvilka snart kom den tredje, samt slutiigen emellan två vittra skolor, kunnat ega till utgångspunkt ett förment underkännande at en täflingsskrift i ett enskildt sällskap — förment, ty hvilken skulle ej hellre eiottagit skdana loford af Kellgren, än ett pris? Också åberopade Thorild dem sedan gerna, när någon. annan satte bang snille i tråga. Men Kell gren säger derjemte, att skriftens förtjenster, äfven med de biister gom anmärkts, varit fullt berättigade till det större priset, i fall den icke varit författad på orimmad vers. Det var således ett underkännande af versslaget, hvilket författaren ej skapat, som föranledde, att den högsta belöningen ej blef honom tilldelad. Kellgren begynte sjelf, icke långt derefter, att skrifva orimmad vers, hvarigenom äfven denna anmärkning bortföll. Hvarom tvistades då ? — Författaren af Svenska Siaro och Skalder yttrar om Kellgrens domslut: Ötvifvelaktigt pedskref Kellgren ofvanstående rader i den känsla, att hafva gjort den unge försökaren en både full och lysande rättvisa. Den var det ock från hans ståndpunkt. Inför vår ståndpunkt, fortsätter Atterbom, taga sig visserligen både det hindrande skälet och dess motiver besynnerligt ut. Mellertid var Kellgren, då han afgaf det anförda om: Jömet och tillade, att vid namnsedelns öppnande auktorn befunnits vara herr Thomas Thoren, juris studiosns, långt ifrån att ana, huru han med dessa penndrag afgjorde bemälte Thorns hela lefnadsöde. — Sorgigt att tänka! utropar Beskow med skäl vid dessa Atterboms ord. En gårad sjelfsänsla skulle bestämt en lefnadsriktning! oo sådan obetydlighet, som att ej vinna tora priset i Utile Dulci, skulle vällat en försonlig sinnesstämning hos ett snille mot tt annat? Och likväl gaf Kellgren åt Thoilds första ungdomsförsök ett högre lof, än lennes störste beundrare skänkt honom i genskap af skald, vid slutet af hans bana, Men vi gå vidare i redogörelsen för Bekews granskning. Det är, såsom antydt Blifvit, en allmän föreställning, avt föremånålet för Thorilda kamp mot Kellgren var fekuddande af det franska regeltvänget, rihet i dikten och antagande af engelska ch tyska mönster. Hans tidning, sådan len finnes aftryckt i hans gamlade skrifter, ysaelsätter sig ej dermed. fnarsre med de örföljelser, som det gudomliga snillet okste utstå. Thorild sade sig äfven vara n stor beundrare af Voltaire, Rousseau, Monerquieu, Thomas, dAlembert m. fl. Det rar egentligen det satiriska hos Voltaire, zom nisshagade honom, sedan han förklarat krig ned alla parodier, satirer och epigrammer. Thorild hade loford för Gyllenborg, Leopold, )xenstjerra, Rosenstein, Lebnberg, Adlerseih — alla som äfven Kellgren gillade. Derifrån borde således ingen skiljaktighet ippkomma. Å andra sidan voro hans älskingsakalder: Ossian, Young, Klopstock,! 3uesner, för att ej nämna Pope, äfven upp! murne af Kellgren, som slutligen ställde! Clopstock öfver dem alla. Thorild förordar. gentligen ingenstädes särskildt den tyskal: itteraturen. Aktningen för antiken var der , mot gementam för begge. Hvad versfor-! pen angår, så hade Kellgren redan innanj,; en etora striden begynte (eller rättarel; borilds anfall emot honom, ty ban lemnade; nart försvaret åt Leopold) medgifvit alll rihet och föregick sjelf med efterdömen afl) etrisk och orimmad versbehandling. Bland: em, gom följde exemplet, var Oxenstjerna,l) vilken äfven lät i Kellgrens tidning in-l, jra ett sapfiskt ode i Horatii stil, hvilket, -; iger Atterbom, alltid förblifvit ett af den-) es skönaste qväden. Nog af: skiljaktig-1 eten i esictiska mönster och grundsatser!) ynes icke så stor mellan Kellgren ochi. horild, att deraf en kamp på lif och dödll ehöft uppstå. Thorilds mest tillbeddal, saldemönster, Ossian, erkändes redan aflf ellgren innan Thorild ännu var ens tilll amret bekant i svenska vitterheten. Manlt ä d i s å Y d 1 d 7 r aner en tolkning efter den skotske barden Stockholms-Posten 1781 och Thorild blef rst känd genom sin täflan i Utile Dulci, vars utgång bekantgjordes i början af är 782. Må vara att försvenskningen, rimad efter dåvararde bruk, ej skulle motrara en senare tids fordringar; den ådagade i alla fall, att Ossian var både känd h aktad innan reformvännernas byllningar ; honom begynt. Hvad nu angår den ryktbara afhandlin