Aftonbladet – 24 januari 1874, sida 2

de efterträdare, Tal, ville exempelvis ati föra frågan om utsökningsväsendets ordhans de. Det vore nu 14 år som hon stått på dagordningen, och man erfor nu att lagbyrån satt sig ned att utarbeta ett nytt förslag i ämnet, hvara! fille synas som om det förut befintliga förslaget helt eniiolt blifvit slopadt. Tal. sporde hr justitiestatsministern, hurvvida han varit med om att underteckna denna kassationedom, och uttalade sin farhbga, att institutionen vore till endast för att fördröja lagstiftningsarbetet, enär genom dess tillvaro justitiedepartementet anekge sig frikalladt från att dermed taga någon befattning. På Tredje hufvudtiteln hade tal. fannit måttliga anspråk, men han tog sig anledning af framställningen rörande densamma, att beklaga den brist, som syntes förefinnas på personer, lämpliga att representera de Förnado rikena i utlandet, samt att rikta ett karpt klandor möt det sätt, på hvilken frågan om lotsrättigheten i Öresund blifvit behandlad. Under ett helt ärs tid hade regeringen i denna sak hållit på den vigtiga äsigten, men sedan låtit förmå sig till eftergifter på eftergifter. Slutet på denna sak hade man äock ännu icke sett; ty frågan vore icke löst, men ett baklagligt faktum vore, att det som man kallat en lösning vore föga annat än en förödmjakelse, Med anledning af framställningarna ander Fjerde hufvudtiteln uttryckte tal. endast sin ötvertygelse om önskvärdheten deraf att icke hela det stora inloppet till Carlskrona blefve igenfyldt. Deremot uppehöll han sig temli gen utförligt vid den Femte, riktande till en början ett ganska allvarsamt klander mot planen att införa en e k. chef för flottans militärpersonal med station i Stockholm. Denne fonktionår kommas efter all saunolikbet att intaga samma ställning som de ge naraladjatsuter, hvilka frunits före 1840, och tal. såge derföre icka helisr något hivder för, sit sjöministera åter krude blitva an statssekreterare, Tal. tarn den i fråga varande chefen för militärpersonalen blifva an mollanband, som hvarken vore nödig elier nyttig. Flottans personal vore ej större än att sjöministern vål kunde lära känna dur samma, och dutta hade den fördel med sig, att han visste hvad han bade att användai K. M:ts tjonst. Dat saknades eljat icke aniedniag bafara att den nämude chefen kande komma att en dag brostas med gin höge förman. Förslaget att tillsätta honom på viss tid vore för öfrigt stridande mot grundlagens anda, som ville hafva de höga militärcheferna amovibla. Efter några anmärkningar mot planen att lem.a högsta befälet i Carlskrona och å dess befästningar åt en officer med endast öfverstes rang. ötvergick tal. till de å hufvudtitelr begärda dyrtidstillägg och anmärkte, med specielt afse onde på matroskåren, att behofven skola frambäras genom böneskrifter, under det man kunde antara att ministern borde själf vara i till: fälle att känna och bedöma sina underbafvandes behof. Mon oaktadt denna böneskrifts metod anlitades, oaktadt behofvet blifvit väl vitsordadt och oaktadt sjöministern sjelf beklagat den starka afgången från denna flottans enda stamtrupp, så dristade han likväl icke tillstyrka hvad som blifvit begärdt, hvilket förefölle tal. besynnerligt, då det väl icke vore någon likgiltig-sak att bevara flottens enda stamtrupp,. — Likaså borde 2j sjöministern, efter att ha framhållit behofvet af ökad aflöning för lärarne vid sjökrigsskolan, inskränkt sig att föreslå en summa, som utgjorde endast 15 procent at dersa3 nu innehafvande aflöningar, chura det väl borde anses vara af viet att man till såge att vid den plantskola för sjöoffica rare, på hvilken sjövapnets framtid berodde, man sörjde för att dugliga lärare kunde erhällas och bibehållas. — Det begärda nybyggnadsanslaget, 1 million kroner, önskade hr Wallenberg se beviljadt, men utan nägot !örbehåll i afseende ä fartygens beskaffenhet. Framställningarna rörande fyroch båkmedlen gaf tal. anledning beklaga, att ehuru för längesedan af en komite blifvit föresla: get att afgifterna för detta ändamäl skulle nägot nedsättas, och oaktadt deras belopp högst betydligt stigit, hade ändock ingenting blifvit vidgjordt, och han sporde när nägot annat vore att förvänta än betänkauden. I sammanhang härmed riktade tal. ett det skarpaste klander mot ået tillstånd, på hvilket lotsväzendet befinner sig, i det säväl ifaciplin som skicklishet visade sig på ett betänkligt sätt vara i aftagande, säsom exemvel bvarpå anfördes, att inom ett enda iotslistrikt hade inträffat 21 strandningsfal!l med kronolots ombord. Det vore under sädana omständigheter att befara, att assuranskompanierna komme att stadga en extra premie ör fartyg, som begagna svensk kronolots. DÅ tal härefter öfvergick will Siette hufreuettitelg sade han till om hörjan nägra ar digheter i stseende å den fullständiga utredning, sem beledvagade frammällningarga an. lar deszs hafvudtitsl Här vilie han fkväl illtarpa den förnt uttslade grundktatesn, sett 4 alla dyrtidstillägg borde beviljas, emedan lerigenom hinder skulle möta för ernåendet ft önskvärda förenklingar. Han vände sig närvid särskildt mot kommerskollegium, vars indragning det väl nu kunde vara på iden att sätta i verket, då de detsamma liggande göromål, som vore nödiga, lätt unde på asdra håll öfverflyttas, och de nödiga saklöst kunde försvinna. Såsom xempel på det sätt hvarpå kollegium nu yller sin uppgift att vara en obehöflig mel-j anhand mellan myndigheter, anförde tal. j. tt Stockhelms handelsoch sjöfartsnämnd, om uti infordradt utlötande hade föreslagit. n viss person till erhållande af en konsuls-) efattning, likväl gedormera hade på grund! f till dess kännedom komna, för personen ji: fråga graverande saker, funnit sig föransten formligen återkalla sitt förord. Sktrif-: elsen härom finner antecknad i kollegii re-!t ister för den 31 December: men i kolleyii!:1