Aftonbladet – 24 januari 1874, sida 2

STOCKHOLM den 24 Jan. Såsom vi redan i ett postscriptam till gårdagsbladets hufvudstadzupplaga medde lade, utföll riksdagsmannavalet härstädes på sädant sätt, att revisionssekreteraren A. Östergren erhöll de flesta algilna rösterna eller 1192. Närmast i röstetal var professor A, E. Nordenskiöld med 685. Dossutom erhöllo v. häradshöfling P. Samzlins 88, byggmästaren J. Anderzson 83, grosshand laren OC. O; Berg 52, landtmätaren grefve H. Tanbe och kapten J. Menkell hvardera 11, hvarjemts stänkröster tillföllo fem andra persone Af hefvodstadens omkring 7500 valmän hade 2129 vid valtillfället infannit sig och afgilvit sina röster. Vi tro, att vi icke misstaga oss, om vi säga, att utgången af valet var I hög grad öfverraskande för alla, till och med för de båda tidpingsorganer, som hade uppställt hr Östergren gom kandidat, nemligen Nya Dagligt Allehanda och Wäktaren. Utgängen är emellertid långt ifrån oförklarlig. För att ett större antal af valmännen skall infona sig och deltaga i en valhandling, måste en verklig agitatlon förut ha egt rum och till följd deraf en viss spänning fionaz i sisnena. Någonting sådant var nu alls icke förhållandet; inga vahnöten hade egt rum; diskussionen i ämnet hade varit föga liflig och några bland de af preszene organer, som förordade professor Nordenskiöld, förklarade, antingen att de ungefär lika garna skulle se hr Östergren vald eller också att de helst skalla sett någon tredje person vald, hvilken nu icke kunde ifrågakomma. Att under sådana förhållanden valresultatet af en stor mäkgd valmga måste bötraktes med temligen stor likgiltighet ät lätt begripligt. Moa icke uigisgen af et: val motses med ett späädt ietresse är det en stor mängd af valkmfr, som teke anses det mödaz lönt att gära rig besvår med att tillstädeskomma, Affärsmannen bryr sig icke om att lemna sitt kontor. yrkesidkaren, i synnerhet uti de aflägsnare delarna af hufvodstaden, vill icke gerna lemna kina göromål, kläda om sig och begifva sig fram ät ataden, lärarne vid allmänna Ifroverken tycka sig ha så mycket att göra och boställa, hvar på sitt håll, att de icke anse nödigt att offra en eller annan timma för utöfvande af valrätten o. 3. Vv. De civila embetsoch tjenstemännen deremot skola i alla fall ut och de fleste af dem på vägen till och från sina resp. verk passera i närheten af vailokalen. Också infunno de sig vid detta tillfälle i yttersta grad talrikt och afgåtvo efter all anledning mycket samstämmigt, från presidenten till vaktmästares, sina röster på hr Östergren. Och hvarför? Mäånne derför att de icke gillade motkandidatens uppträdande som riksdagsman eller derför, att de sympatiserade med hr Östergrens politiska åsigter? äppeligen; ty om den sistnämndes uppfattning af destora principiella frågorna visste da utan tvifvel lika litet eller ännu mindre in den, som med anledning af hr Östergrens xandidatar och med en viss förkärlek för havs personlighet förgäfves försökt att få någon reda derpå. Nej, de röstade på honom, derför att han var civil embetsman och derför att det finnes en fråga, som företrädesvis och framför alla anira intresserar dem, frågan om dyrtidstillägg för embetsoch tjenstemän. Vi vilja vist icke klandra, att de äro ifligt intresserade för den saken, som rörer lem så nära. Mon vi tro, att det innebär en mycket sor naiviiet att föreställa sig, att hr Ö tergren skall i den saken kunna nhgonting nträtta annat än det, som sker rxenom hans röstsede!s nadläggande i urnan. Hr Nordenskisld skalle deremot, till följd jeraf, att han besitter riksdagsmannaeria renhot från trenne föregående riksdagar sarat är af kammarmajoritetens ledamöter venom sin talang samt sitt sjolfständiga, öppna och ridderliga väsen känd och värlerad, möjligen kunnat hos denna majoritet ja uträttat något i fråga om sådana anslag, wow måste anses som nyttiga och nödiga.