Aftonbladet – 23 januari 1874, sida 3

— higssväxt i Ryssland i följd af skogssköfling. I en skrifvelse från Petersburg af den 12 Jan, omtalar Dagbladets korrespondert de åsigter man hyser i Ryssland om följderna af den äfven der pågående utrotningen af skogarne. Såsom särdeles besktansvärda äfven för oss återgifva vi ur nämnda skrifvelse följande iskttagelzer: Det torde förtjeva uppmärksamhet, att man inom de bildade klasserna nu mera är temligen ense om att uppfatta de återkommande missväxt åren inom Ryssland såsom en följdaf skogarnas atrotande. Ryssarne yttra också med anledning vf den vanskötta skogsvården: Vi äro stundens barn, som ännu hafva blott svagt begrepp om medborgerliga pligter och skyldigheter. Men förhåller det sig så, att vi äro stundens barn, le der endast förstå att njuta af det närvaranle. då åligger det regeringen såsom en helig pligt att gå i spetsen för oss samt fullfölja allmännyttiga syften. som kunna betrygga icke allenast vårt eget bästa, utan ock den aflägsnaste ofterverlds.Den allmänna meningen, som in. ill närvarande tid i allmänhet förhållit sig ganska likgiltig gent emot den s. k. skogsfrågan, synes nu liksom hatva vaknat till besinning, sedan kampen mot hunger och köld inträdt för Rysslands befolkning-. Att många bland BEysslands strömmar och bifloder utsinat, förklaras lätteligen derutaf, att le samma nästan uteslutande hemtat sin näring rån ymnig nederbörd äfvensem annan fuktighet. Nu påstår man, att Rysslands bördiga guvernenent, som förr i klimatiskt hänseende varit så väl gynnade af naturen medelst fruktbar jord och riklig nederbörd, redan i märkbar grad förorat dessa lyckliga egenskaper, så att derstädes stället torka och vattenbrist ofta äro att skön3, Detta förhållande tillskrifves skogarnas utotande. Missväxt och felslagna skördar, som vefolkningen i Sydryssland för en mansålder tillaka icke kände, hafva också under de sista desennierna blifvit en mer och mer ofta återkomnande företeelse; och man anför på grund af rjorda iakttagelser, att hungersnöden i Samara nnevarande vinter lär vara den trettionionde i ordningen, hvaraf europeiska Ryssland blifvit remsökt under loppet af detta århundrade. Kaakteristiskt är äfven, ett missväxten inom Ryss ands spanmålsbärande trakter städse har gått i orogressiv framfart under nyare tiden, i samma nån som skogarna hunnit borthuggas. Så påtåg förhållandet vara inom Podolien, Kiew, Bessarabien, Charkow, Kursk, Poltava och anIra guvernement. Då skogsvården sålunda, som farenheten lär. intager en så ytterst vigtig s med hänseende till klimatet och jordbruket, ir det också ganska naturiigt, att man i Ryssand måste hörja bysa de allvariigaste hbekymner för den ryska jordens prodnuktionsförmåga ch ryska landtbrukets framtid. Ej utan bäfvan ned hänseende till det tillkommande har det sdesdigra spörsmålet blifvit framkastadt: hvaraf ll en folkfamilj på 80 millioner menniskor ädanefter lifnära sig, om himlen vägrar att beattua våra åkerfslt medelst fruktbargörande yn? Patriotiske min i Ryssland gå ännu längre i slutsatser beträffande de befarade följderna kopssköflingens hejdlösa framfart samt på. sit ryska folket för framtiden måste bereda sig på en förtviflad strid med tvenne fruktansSt