Aftonbladet – 21 januari 1874, sida 3

dig och kunde både laga och förfärdiga åt åkilligt) smått, och alla tyckte-om honom: ty ban var raka motsatsen till sin far, Han var... ack min Gud!... att sådant kar händala Christel tystnade med ens, började ånyo. men afbröt sig åter och blef helt förvirrad: jag hade mina egna tankar dervid, men ytt rade intet. sHvad var det jag tänkte säga? åter tog hon plötsligt. Jo, det var om Ferdinand. Alltsedan det brefvet kom, som hade va rit orsak att den gamle Wendlands son fick lära sig skrifva, bade på lång tid ingen ting afbörts från Perdinand. Jag tyckte det var underligt, ty han brukade annars skrifva minst en gåbg hvarannan månad. men jag ville icke fråga någon; sedan far hade talat om giftermålet, hade jag ej mod att fråga efter Ferdinand och det var mig också kärast att han ej kom hem. Så ofta de talade om honom, lyssnade jag etter så godt jag kunde och hörde att förälärarne också undrade på hans tystnad. Slutligen då julen nalkades och ändå intet bre! anlälde, skref faröch väntade nu alla da gar på svarst, men fyra veckor hade för. gått förrän det kom, Jag var just då i köket och stannade ute med fit, men jag hörde hur far taiade oh slag ihap händerna och hur mor utroDade: Här kan ua gode Guden stratla 088 så hårdti Min första tanke var.att Ferdinand hade dött. Jag. ville ej gå in förrän de kallade mig, men jag väntade förgäfves derpå, inoch föra2? mitt Hamn. Pallaf ångest, sysalade jag än med.det sta än med det andra. HNågg 1 slig t. Henaes ogon ST gån KN Cl bo ville gdta