Aftonbladet – 21 januari 1874, sida 2

staten inbegriper upprättandet af en tvifvelsutan i alla händelser oumbärlig arkitek-. .urafdelning, således en utvidgning öfver det iu varande omfånget, bör nemligen märkas, . stt genom skogsinstitutets förening med: seknologiska institutet m, fl. läroverk de aft. let först nämnda nu använda byggnader blifva för andra ändamål tillgängliga. Ett egendomligt uppträde egde den 16 d:2 rum i preussiska landtdagens deputeradekammare i anledning af en interpellation af deputeraden Biesenbach huruvida regeringen vidtagit några åtgärder i anledning 2f regeringspresidentens i Disseldorf tilltag att anställa undersökningar angående den hållning skollärarne visat vid valen och detin trång, som derigenom skett i valfriheten. Xultusminiestern Falk svarade, att auställda andersökningar gifvit vid handen att ifråga varande åtgärder 8 regeringspresidentens sida visserligen egt rum, men att regerinsen icke kunde i dem se nägot intrång i valfribaten, utan endast försigtighetsmått,: zenom hvilka nämnde embetsman sökt förvissa sig om att icke en del skollärare låta begagna sig såsoni verktyg för klerikala agitationer. Ingen borde lida någotintrång . sin personliga öfvertygolse, men eå snart l: embetspligten kränkes till följd af nltramontana tänkesätt, hade personer, som göral. åetta, intet anspråk på embetsmannagratifikation. Mallinckrodt uppträdde till ultramontanernes försvar och förklarade, att altramentan och katolik äro Jliktydiga ord och att, så vidt hzn hade sig bekant, ultra montanerne äre lika goda patrioter som rikskanslern. Här afbröts trlaren af ut tryck af ogillande, men han fortfor och vände gig mot de nationalliberales bänkar med föl Jjande yttrande: Haftven I varit närvarande vid konferensen mellan hr von Bismarck och general Gavone, åå det var fröza om venstra Rheinstrandens afträdande? Jag var icke heller närvarande, tillade ban, men jag har på trovärdigt håll funnit det uppgitvet. Rikskansleren var icke tillstädes, då detta yttrande fälldes; men han blef genom sina vänner skyndsamt underrättad derom och infann sig efter några minuter. Han begärde genast ordst för att svara på den personliga tillvitelse, som riktats mot honom. En häftig debatt uppstod, ur hvilken vi meddela följande: Bismarck: Jag har hört, att deputeraden Mellinckrodt i dag påstått, att jag inför den italienske generalen Gavone skulle ha atält i utsigt afträdandet af preussiska distrikter vid Mosel och Saar, Jag m-ste i de atarkaste uttryck beteckna detta påstående såsom er oförsynt lögn. Det är icke hr Mallinckrodt, som uppfunnit det; men han borde vara försigtigare i fråga om att återgifva det. Yttrandet har blifvit uppfannet af illvilja och begär att smäda. Jag j har aldrig uttalat en stafvelse deraf eller satt i fråga afträdandet at en enda by eller ett enda klöfverfält af Tyskland. Jag för klarar alltsammans för en djerf osanning, uppfunnen för att svärta min person. (Stormande bifall) Jag begär ingen särskild konsideration för mig af mina motståndare, men jag kan foråra af dem, att de inför utlandets ögon behandla landets öfverhet på ett anständigare sätt. Ea annan deputerad, som hör till samma parti som hr Mallin ckroåt, har vid ett föregående sammanträde framstält det påståendet, att jag år 1866 uppfordrat de ungerska och dalmatiska regementena till affall från kejsaren af Österrike. Detta är rent af osanning. Det gifves en märgd saker, som äro allmänt kända, men till bevis för hvilka man. så vida ett sådant bevis begäres, mäste citera böcker eller begagna föreläsningar. Hvad deputeraden Schorlemer framstält angåerde fakta från år 1866 är emellertid af den art, att ett bestämdt bevis är nödväadigt. Hela verldan vet, att år 1866 en ungersk legion bildade sig af ungerska krigsfångar. Redan vid krigets utbrott gjordes oss anbad iden na riktning, men jag tillbakavisade dem, oaktadt en minister ådrog sig ett stort ansvar genom att under striden mot en så väl ru stad och stridsduglig makt som Österrike tillbakavisa något bistånd, af hvad slag det än måtte vara, Då det emellertid icke var min tanke att låta det komma till en alldeles obotlig brytning med Österrike — en uppfattning, åt hvilken jag gaf uttryck ännu i det ögonblick, då trupperna börjat sin marsch, i detjag framstälde förslag, hvilka borde ha ledt till uppgörelse i godo — bar jag 1 början af ett krig energiskt tillbakavisat dylika anbud, och först då kejsar Napoleon efter slaget vid Sadowa telegrafiskt tillkännagaf sin inblandning. eade jag till mig sjelf: Du har gentemot dittland igke längre rättighet att försmå något sem helst försvarsmedel, som enligt krigeta lagar är tilliåtligt! Jag ville icke riskera att hvad vi vunnit åter skulle sättas på spel gonom Frankrikes mellankomst, Äfven om Frankrike då endast hade en ringa truppstyrka, skulle dock en liten förstärkning af franska sruppsr ha varit tillräcklig för att ot de talrika sydtyska truppmagserus, som Feprosenterade ett Kärdeles brukbart om än icke organiseradt material, skapa en duglig armå, som kunde bringa oss i den ställaing, att vi måste uppgiva alla våra framsteg i Österrike och tills vidare endast söka hetäska erlie. Under dessa förhällanden aretyckte g till dad unogerska legionens bildande. Månne deri ligger någonting reyolutionärt? Om hr Mallinekrodt Vill kalla on söm mpplager Bcourtörer, för revolutionär, måste ban mycket litet känna krigsbruket. Windthorst: Utan tvitvel ha koseljpresidentens meddelanden varit af stort intresse. Men jag tillåter mig att fråga ordföranden, byru det äv mjjilgt, att vi midy uäder spe cialbehandlingon af en sak få höra förklaringar, som med denna sak icke siå i det aflägsnaste sambard, Skulle det kanske vara förhållandet: att vi kommit tillbaka till den allmänna debatten för i går (munterhet), så anböller jag att få ordet. (Skratt.) Lasker:; Kovungens minister har rätt att taga ordet, här helst han vill. utan aöt ordföranden kan kontrollera al hyliken anledning det skör, — Bismarek: Jag hor hos ordföranden an