Aftonbladet – 20 januari 1874, sida 2

eitung för d. 15 dennes. Trots alla insiuationer från fransk sida, beter det i denna rtikel, trots hela den franska pressens pphetsande språk, trots det usla handlingsitt, alla samhällsklasser i Frankrike visa entemot Tyskland, trots frikännandet, geom de franska domstolarne, af personer, som ördat våra landsmän, och trots franske omares och advokaters öppet uttalade symatier för förbrytare, hvilka det räknas till örtjenst att de förgätt sig mot tyskar, trots ilt detta vilja vi dock förhålla oss lugna ch hålla fred. Iagen i Eurepa tror på allar, att vi söka tvist med Frankrike. Men . andra sidan finnas de, som tro, att fransvännen, om deras armborganisation vore färig, och om de hade bundsförvandter, skulle asta sig öfver oss redan i morgon, Tills idare är Frankrikes öfvertygelse om sin nilitäriska svaghet en underpant på den uropeiska freden. Den obetänksamheten tt börja krig strax, såsom Frankrike gjorde r 1870 och vid flere föregående tillfällen, igger icke i vår natur. Vi pläga handla nera betänksamt och lägga i dagen sedligt llvar. Men om någon egentlig stridighet mellan de tyska och franska intressena kan let icke förnuftigtvis vara fråga. Detta är akernas nuvarande ställning, Vår motstönare är det påfliga Rom. Vi föra en allarsam strid mot den påfliga herrsklystna len i verdsliga angelägenheter. Staten beöfver alla sina krafter för att värna sig not de statsupplösande tendenser, som unler religionens täckmantel fullfölja irreligiösa fyften, som göra millioner medborgare för ieras samvetes skull vacklande i deras ärfla trohet mot konung och fädernesland och värfva trupper för påfven såsom en univerel teokratis öfverhufvnd mot den af Gud nsatta öfverheten och den nationella statsnyndigheten. Vi ha og att göra mot en sådan fiende. Detligger ivårt eget intresse, utt ban icke förstärker sig med bundsförvandter. Och deruti ligger faran för värt förhållande till Frankrike, endsst deruti, att den fiende, med hvilken ingen öfverenskommelse kan afslutas, med hvilken hvarje försoning är omöjlig, kanske kan bemäktiga tig Frankrike. En fransk regering, som förnedrade sig till att träda i den romerska prestpolitikens tjenst, skulle, icke derföre att den Var Frafkriken Yegering, utan derföre att den var Roms drabant, vara en mot oxs fiendtlig regering, med hvilken det icke vore. oss möjligt att lefva i fred. Derföre vända vi os8 Bed skärpt uppmärksamhet met den hållning, de franske biskopar visat, hvilka, genom att, vare sig af obetäftksamhet eller med öfverläggning, taga parti för det andliga upproret i våra stater, göra sitt bästa för att mellan ossoch Frankrike framkalla en strid, som vi icke Vilja. Ja byglmdara vi förklara, att en brytning skall blifva oundviklig genom ett fortsatt ingripande af denna art, desto otvetydigare arbeta vi på bevarandet af freden mellan de båda nationerna. Det finnes ingen orsak att befara, att icke Frankrike och Tyskland skola kunna lefva fredligt vid sidan af hvarandra, så länge endast dessa grannländera politiska intressen göra sig gällande. Frankrike befinner sig på grund at vår moderation och uppriktiga kärlek till freden i den lyekliga ställnivg, att det obehipdiadt kan företaga allt hvad som erfordras för att det ekall kanna sawla sin nationella kraft och ohämmadt fullborda sin politiska pånyttfödelse. Det kan, utan att behöfva frukta det minsta å vår sida, pånyttföda sig sjelf fullständigt, till dess den dag kommer, då det känner sig starkt nog för att bryta freden, om det då vill bryta den. Vi hysa icke nägra bekymmer försatt Frankrike kter fullständigt sksll blifva herre öfver sig sjeli. Vi hoppar, att den dag, då det skall använda sin återvunna makt till att förstöra vår, aldrig skall inträffa. Men så snart Frankrike identifierar sig med Rom, skall det just derigenom blifva vår svurne fiende. En rent fransk politik skall under en menniskoålder, kanske för alltid, Ikta förena sig med vär; men ett Frankrike, som visar sig vara en vasall under den kyrkostatliga teokratien, är oförenligt med veridstreden. Den säkraste borgen för Europas fred och för den fredliga utvecklingen af folkens politiska lif på denna och andra sidan Vogeseraa består deruti, att dena franska regeringen skiljer sin sak från ultramontanismens. De utländska tidningarna meddela nu åtskilliga närmare detaljer angående valen till tyska riksdagen, . I Holstein visar det sig, att socialdemokraterne äro det parti, som förfogat öfver de flesta rösterna, omkring 40,000, under det regeringspartiet d. v. de nationalliberale ha fött 38,000 och det augustenburgska pattiet något öfver 9000. Ds förstnämnde ha, som bekant än segrat i Altona, der den bekante socialdemokraten Hasenclever valts med 11.658 röster mot 8300, och i Segeburg, der socialdemokraten Reimer valdes med 8100 röster. mot 6900. I Ditmarschen och Kiel Rendsburgkretsen der ingen kandidat fått tillräcklig majoritet, skola nya val ega rum mellan dem som erhällit högsta och näst högsta röstantalet. Om säle des Holstein endast kommer att. sända tyk socialdemokrater till tiksdägen,hadocksocialiterne der visat sig ega stort inflytande. Utom den stora fabriksarbetarebefolkningen måste äfven en stor del af lapdtbetolkninfen i synnerhet jordbruksarbetarne, hyilka jefinna sig i en högst betryckt ställning, ha röstat för de socialistiske kandidaterne, Det samina synes ha inträffat i Mecklenburg, der i de festa kretsar socialisterne vunnit en betydlig minoritet. För öfrigt är det endast ide större städerne i nordvestra Tyskland, i Sachsen ech i en del af Baiern, som de uppträdt i betydlig styrka, och detär också i Sachsen. som de gehomåritvit valet åf