Aftonbladet – 17 januari 1874, sida 2

Article Image
om hon har anförtrott åt general Mac Ma-! won, icke må sättas på spel i partiernas !i trider. i Hr Ernest Picard göker frågans kärna på stt annat häll. Regeringen måste förklara, om hon ännu längre vill upprätthålla ett provisorium, som är odrägligt för landet. Jag måste, fortfor han, tillägga, att mini trarne efter den roll, som de inför våra ;gon ha spelat i den menarkiska samman ;värjningen, ieke känna ega vårt förtronde, Förut ifrige anhängare af decentraisationen, fordra de nu der stelaste centraisatiop. Vid alla utnämningar och afsättlingar, som de verkställa, är alltid ett och samma mål omisskänneligt: att inverka på valen. Landet begär lugn och försoning; I änken endast på strid och på att skärpa der makt. Derföre är regeringen verklisen, såsom den föregående talaren klagade, 0 partiregering. (Oro.) Hela landet skulle pekräfta detta, om I haden mod att fråga let. (Larm från högern.) I viljen ordning Frankrike; äfven vi vilja det, I vil en en obestridd aukteritet; äfven vi vilja let. Men båda delarne äro omöjliga inder ett provisorium, som endast göer föreviga partiandan mot landets vilja Hertig de Broglie: Jag måste anmärka, att le, hvilka nu uppsäga sitt förtroende till Des, aldrig skänkt oss sitt förtröende mycket riktigt!), och att de, hvilka nu äro så ömma om marskalk Mac Mahons auktovitet, ha röstat emot hans utnämnande. (Förnyadt bifall från högern.) Jag iror mig i ll blygsamhet bättre kanna prolongationss lagens ande än åe, hvilka ha bekämpat denamma, Den antogs till skydd för landets una intressen, för de konservativa intressena, Maktförlängningen betyder ett stort stillostånd emellan partierna, och vi må låta den bibehålla denna karakter. Talaren slutade med det sedvanliga lofprisandet af dena store medborgare och ridderlige krigare, i hvilkens händer landet lagt sina öden. Hr Raoul Deval: Landet skall efter dessa förklaringar icke veta mera än förut om ställningen. Viljen I, att sjuårs-presidentskapet skall skyddas mot hvarje angrepp, eller hafven I kanske ingenting emot, om vid lägligt tillfälle nya försök göraz till sö mönarkisk restauration? Vi ha i vår oskuld trott os8 med sjuårs-presidentskapet inrätta en verklig regering och icke blott en fiktion. Hvad hafven I väl gjort för de konservativa intressena? I landets andra stad ser man personer, hvilka ha begått icke politiska brott, utan siipla förbrytelser, gå frie. De tjena icke den konservativa saken, utan endast ert partis intresgen; derför går äfven dogogiens ström allt högre. (Oro och utrop. Picard föreslår en enkel dagordning. Leon de Maileville och andra medlemmar af venstra centern föreslå en hemlig omröstning. Bland motionärerne är äfven Barthelemy Saint-Hilaire, hvilken mottages med stort larm af venstern, Pelletan, som uttrycker sin harm höäröfver, kallas af presidenten till ordningen, Oväsendet fortsätter ännu en stund. Slutligen lyckas dock presiden ten göra sig hörd och förklarar, att ministören tillbakavisar en enkel dagordning. Slutligen skrides till omröstning, hvilket upptager mer än en timme. Den enkla dag: ordningen förkastas med 355 röster mot 316, hvaremot don af Benoist dAzy, m. fl. föreslagna dägordningen, på hvilken regeringen ingått, antages, Hr Delsol föreslår derpå, att lagen om mairernes tillsättande skall sättas på morgondagens dagordning. Visserligen förbjuder arbetsordniiigen att före tre månader åter framställa ett förslag, som blifvit förkastadt; detta stadgande kan dock icke tilllämpas här, der det blott gäller bestämmandet af en dagordning, såsom talrika prejudikat bevisa. Jules Simon finner det betänkligt, ätt kammaren efter så kort tid återtager ett votum. Goblet föreslår af samma motiv en dagordning, och förklarar att kammaren icke kan tipprifva ett af henne fattadt beslut och att diskuterandet af mairelågeh icke mer kan skiljas från den om den organiska municipallagen. Majoriteten besluter dock att diskussionen angående lagen om mairernes tillsättande skall öppnas följande dag. Sedan insurrektionen i Cartagena blifvit undertryckt, kan regeringen i Madrid med gamlad styrka bekämpa carlisterne och understödja general Moriones, hvilkens ställning lär vara mycket kritisk. Han har åter inskeppat sina trupper i Santona, men man känner icke hans afsigter. Carlisterne ha emellertid bemäktigat sig Bilbaos hamn, Portugalete, och förbereda ett anfall på sjelfva Bilbao, på samma gång gom de åter hota Tolosa, hvilket blef undsatt af Moriones och försedt med lifsmedel för en tidrymd af tre månader. Enligt ettrykte skall Don Carlos ha afstått från sina anspråk på hela Spaniens krona och lär vilja inskränka sig till att fordra provinserna Navarra och Biscaya. Det är baskernes obenägenhet att kämpa utom sin hembygds berg, som för mått pretendenten till att sålunda reducera sina anspråk, och påfven lär vara gynnsamt stämd för planen, emedan han deruti ser en möjlighet till en fusion mellan carlister och alphonsister. I Ryssland har en militärkommision, för hvilken den berömde ingeniören general Todtleben stod i spetsen, länge varit sysselsatt med att uppsöka den ändamklsenligaste punkten för anläggandet af en fästning till skyddande af rikets gräns mot

17 januari 1874, sida 2

Thumbnail