Aftonbladet – 16 januari 1874, sida 3

lar ett genmäle å denna artikel, som visserligen genom sina för hvar man tydliga l öfverdrifter, sin massa af misstag och oriktiga uppgifter, sinä ahgröpp på enskilda personer samt sin brist på reda i framställningen svårligen kan förmå att göra det åsyftade intrycket, men som dock genom sär kerheten i tonen möjligen kan hes en eller annan med förhållandena mindre bekant al stra den föreställningen, att stadens myn: digheter göra sig skyldiga till en klandervärd likgiltighet och vårdslöshet i en vigtig del af förvaltningen. Såsom en kufviädanklågelse mot våra kommunala myndigheter uppställös sdet till p:3-; sion stegrade begäret att fylla stadens ham. nar. Detta begär med dess förderfliga verkningar, säger på sitt ädla språk, sdaterar sig egentligen från stadsfullmäkHgoinstitationens tillkomst, då några ännu inom dexna inflytelserika personer, som tyce kas lida af ett nytt slågs vattuskräck fingo sin hand med i stadens styrelses. Nästan i samma andedrag, som detta djerfva påstäende framställes, går i författning om dess grundliga vederläggning genom attl uppgifva, att enligt af vice stadsingeniören år 1866 anstäld femförelse mellan den äldsta befintliga kartan öfver Stockholm som anses vara upprättad före år 1547, och de tillgängliga senaste kartorna det visar sig, att under de sist förflutna tre århundradena 136 tunnland 4,3 kappland eller nära 706 qvadratref blifvit uppgrundade eller utfylda, det vill enligt samme tjenstemahs i tab. n:r 1 af berättelsen angående Stockholms kommunalförvaltnivg för år 1871 intagna uträknivg säga nära dubbelt så stor yta, som för närvarande intages af staden mellan broarna. För den flyktigaste eftertanke är det uppenbart, att de utfyllningar, som un der stadsfullmäktiges tioåriga verksamhet beslutits, äro en obetydlighet i jemförelse med de anförda. Sammanlägger man ytin: nehållet af det vatten, som enligt stadsfullmäktiges beslut blifvit utfyldt, kommer man med en hög beräkning till en ungefärlig siffra af 48 qv.ref, derifrån icke afdragits den vinst i vattenyta af omkring 6,7 qv.-ref, som erhållits genom vattendragets utvidgning i Barnhusviken. Nämnda 48 qvadratret utgöra icke 7 proc. af de i :s artikel omnämnda 706 qvadratrefven, och ändock anser sig författaren berättigad till det omdöme, att begäret att fylla stadens hamnar da: terar sig egentligen från stadsfullmäktigeinstitutionens tillkomst. ZLäggas till nyss nämnda af stadsfullmäktige beslutade fyll ningar den yta, som blifvit fyld eller håller på att fyllas utanför Nybron, hvilket arbete i den utsträckning, som det nu utföres, var beslutadt redan två år innan stads fullmäktige år 1863 började sin verksamhet, så fås på sin höjd 117 qvadratref, eller om: kring 16!2 procent af nämnda 706 qvadratref, och Om dertill ytterligare lägges den yta, som i den af X klandrade och af stadsfullmäktige afslagna planen för en strandgata vid Stadsgårdshamnen var afsedd att utfyllas, omkring 53 qvadratref, hinner man ej högre än till högst 170 qvadratref, eller 222 procent af nämnda 706 qvadratref, Men för vår författare är hvarje utfyll ving i vatten en styggelse. Det gäller en ligt honom framför allt att bibehålla de fria och vackra vattendragen, som man icke får tillskräpa och förfula ers med några broar. Hvad betyder det väl, att broarne äro ernade att underlätta förbindelsen emellan olika stadsdelar och bespara stadens invånare tid, då de i sina dagliga bestyr skola förflytta sig från en punkt till en annan inom staden. Icke får kommunalstyrelsen derför gå i författning om I broars byggande å de vigtigaste trafikle derna, nej, vi skola såsom våra förfäder begagna färjor och båtar. Att vi derigenom komma långsammare fram har intet att betyda, vi få ju i ersättning för den förlo-, rade tiden tillfälle att njuta af de fria och I vackra vattendragen. Om man i en stad har en strand, sådan som Stadsgårdens, med berg, tvärstupande ned i vattnet, är det, enligt vår man, otilllätet för kommunalstyrelsen att draga förIsorg derom, att vid stranden anläggas do för handelns och rörelsens behof nödiga gator, kajer och andra inrättningar. Det får ej ske, ty derigenom inkräktas på det dyrbara vattnet Hvad gör det, att bandeln och sjöfarten derigenom draga sig ifrån Stockholm, samt att förnödenhetsartiklarne för stadens invånare onaturligen fördyras derigenom att jernvägsoch sjötrafiken icke sättas i så nära förbindelse med hvarandra som wöjligt, och att tillfälle saknas att an;liägga välbelägna magasin, dit varorna kunna föras utan stora transportkostnader, allt detta är ju oviktiga synpunkter, som skola stå tillbaka för den estetiska njutningen vid äsynen af de fria vattendragen. Att dessa skådevatten understundom icke i verkligheI ten taga sig så väl ut som i :s fantagi sår ej heller komma i betraktande. Nog är det sannt, att Katthafvet och Klara sjö, sar liga i åminnelsa, icke voro annat än stilla stående träsk, lika obehagliga för luktsom synorganerna, och att de voro för den all männa sundheten ytterst skadliga, men vår författare ansåg dem troligen för fria och vackra vattendrag, som derför borde hållas fridlysta och oantastliga, såsom det dyrbaraste staden eger. Låtom oss vidare följa i bans egendomliga tankegång. Hvilka ansträngvingar, säger han, har man icke t. ex. i Wisby och Helsingborg gjort för att försäkra sig om goda bamnar; icke faller det någon i Göteborg och Kjöbenhavn in att förminska det högt värderade och väl behöfliga utrymmet för sjöfarten eller att harttama en enda af dervarande många ka