Aftonbladet – 16 januari 1874, sida 2

åt sig sjelf, aldrig skulle kunna reda sig Bed penningsumman. Nå, mor hon stod och funderade och visste icke sjelf hvad hon ville, till dess Meyer som ville henne väl och i grunden var en rättskaffens menniska, det måste man er känna, gaf henne en half thaler och sade att den skulle hon hafva för den dagen och sedan skulle han förvara hennes penningar, till dass hon hade besinnat sig på hur bon ville beställa dermed. Ton kunde ju komma in till staden i morgen igen och då skulle de tillsammans rädpläga härom, men för ögonblicket vore det bäst att hon så fort som möjligt lagade att hon kom hem och upp till slottet. Mor följde rådet och reste sig för att gå, men i sjelfva dörren föll det henne in att en half tbaler ändå vore bra litet, då man rådde om så många tusen, och hon vände om och in och sade att hon ville ha tjugn thaler. Meyer försökte öfvertala henne -att afstå från demoa önskan; men då hon var envis och till slut nästan tycktes tro att han ville behflla hvad henne tillhörde, så lät han henne få sem hon begärde; hon tog penningarne och begaf sig på hemvägen. Huru mycket hon än skyndade sig, blef hon likväl längre borta än vanligt och det var sent förrän hon kom hem tillbaka till slottet, Både kocken och hushållerskan voro vid däligt lynne och då det bofanns att hon hade glömt cochenillen och hasblosset, som behöfdes till gelbet, hvilket hon jemte något annat skulle hemta från apoteket, brast stormen lös. De hotade med att afskeda henne, men mor, som annars var stilla och undfaliazde och som dessutom denna gäng hade orätt, ville nu icke tålmodigt lyssna på deras förebråelser. Hon visste med sig att hon ej längre behöfde den lilla förtjen