Aftonbladet – 15 januari 1874, sida 3

tleirklar, Litet emellan far tian genom er -) tunnel tvärt igenom en höjd, och när man utkommer, öppnar sig ofta en praktfull ut -Isigt. Sedan vi passerat staden Toowoomhba. -Ilemnade vi höglandet bakom oss och in kommo åter på ett slättland, sådant att man, så långt ögat nådde, icke knude se den rin. gaste höjning eller sänkning. Här. sågo vi -Iför första gången de stora queengländska -gfässlätterda, delvis voro de glest beväxta -I med gumträd, men på stora sträckor fanns -lej ens en buske. De voro öfversållade med I tusentals af får; här och der galopperade d nägra herdar, eller var en overseer syssel-jeatt med att räkna hjordarna. Först efter a mörkrets inbrott anlände vi till staden Dal I by, the city of the plalns. ; I egenskap af vestra jernvägens nuvaran;Ide ändpurkt uppsamlar Dalby hela trafiken . mellan hufvudstaden och de vestra trakterIna. Allt är äfven lif och rörelse, och ho-Itellen äro ständigt uppfyldä af folk. De lsmå engelska hotellen på landsbygden i J Australien äro fullkomligt olika de europei-Iska, och man saknar här mycket, som man jär van att finna i ett hotell. Vid ankomsten mottages man icke af ett dussin frackklädda kypare, utan af en värd osh värdinna, som helt iryntligt önska gästerna j välkomna och tyckas sätta sin ära i, att de Iskola finna sig så väl som möjligt. Mycket erinrar om beskrifningen på hotellen i England för 200 år sedan. De äro rymliga och kunna ofta beqvämt mottaga 40 till 50 gäster, och om man ej har öfverdriföa anspråk, finnes der allt hvad man i förhållands till landets beskaffenhet kan önska Big. Den stora matsalei tr allmänna samlingsrummet, och här är liflig konversation angående boskapsskötsel och fårafvel, ridter och bush-life med ätföljande missöden och äfventyr, allt med särskildt afseende på vestertis, der de flesta tyckas vara hommastadda, att döma af samtalen. Jag är stadd på hemresa, hörde jag en herre yttra sig, jag har en station 300 mil vester om Roma (d. v. g. 700 mil vester om Brisbane!). Det är min vana att fara ned till Brisbane hvart femte år för att höra . som händer i verlden.s Jag haf en vän i de der trakterna, en hr N., svarade en antiats Hr No, genmälte han, är tin granne, Det är endast 120 mil emellan oss, och det kalla vi grannskap i vester, endast ett par dagars ridt.s : Det var verkligen ganska egendomligt att höra honom beskrifva lifvet ivestra Queensland; det kunde förflyta åratal, under hvilka han icke såg någon annan gentleman än lir H. och en annan, som han icke brydde sig så mycket oms; Vester om Roma hade de ridande post, och hans bref aflemnades på 60 mils afstånd; någon gäng, när det föll sig lägligt, kanske en gång i må: naden, red han ned och hemtade dem, För en resa från vestern till Dalby fordras minst fyra ridhästar; den resande kan nästan aldrig erhålla sällskap, han måste vara utrustad med allt, måste vanligen sofva under bar himmel (åtminstone vester om Roma), måsta lefva af den proviant, ban kan medföra ete. Man anses på en dylik ridt knappt kunna färdas 200 mil i veckan. Från yttersta vestern åtgå sålunda 3 till 4 veckor endast till Dalby. Anländ dit, brukar man genast sälja hästen, sadiar och hela utrustningen samt direkt sätta sig på tåget till Brisbane. Efter ett par månaders uppe: håll derstädes samt vanligen en utflykt till Sydney, återvänder man till Dalby, der man för det besvärst att åter skaffa sig hästar och heia den nödvändiga utrustningen för den långa hemresan. Sedan allt är i ordning, återstår att taga reda på vägen. Känner någon vägen till M. L. station ? frågade en dag en herre, hvars sporrar och kragstöflar tillkännagåfvo, att han var i ordning att bestiga hästryggen. Jag kom i går derifrön, svarade någon. Ni har endast att rida omkring 10 mil vesterut, tills ni möter en bäck, följ densamma omkring 2 mil, der kan ni öfvergå bäcken, om vattnet ej når upp till en stubbe, som står ungefär tre fot frän ett cederträd, och på andra sidan finner ri spåren efter min häst Derpå följde en läng historia om ett shrub, genom hvilket det blott fanns en enda stig, der man kurde komma fram, etc. Jag är rädd, att jag kan gå vilse (lost r the bush), något som händt mig en gång örr. Ingen fara; om ni är rädd, kan ni alltid påträffa någon inföding sksom vägvianre. Jag smickrar mig med att vara en god bushmah; j:g har ännn aldrig gått vilse i skogarne, yttrade en annan, och häri tycktes alia de närvarande anse för en hederssak att kunna instämma. Ja, menade en, nog reder jag mig i skogarne, men kommer jag in till en stor stad, såsom Brisbane, känner jag mig allfelag bortkommen bland denna labyrint af gator och husrader. R, L. En vice-värds anteckningar.