Aftonbladet – 14 januari 1874, sida 3

varit kaltadt att deltaga i ett af de stora samaväm mellan nationerna, der de samlats för att jemföra sig med hvarandra och lära känna hvarandra. Vi ha talrikt nog begagnat oss deraf, så vidt det gällt att blott . resa dit och bese. Men vi kunna icke med handen på bröstet gäga att vi såsom deltar gare spelat någon särdeles framstående roll. Denna utställning utgör för oss ett memento om huru mycket det ännu finneg, hvari det brister oss i civilisationens framsteg. Men framför allt utgör den ett memento för oss om behofvet af god vilja och energi att ådagalägga, hvad vi verkligen duga till. Ty det torde icke vara tvifvel underkastadt. att vi kunnat intaga en långt mera framstående plats vid utställningen, än som fallet varit, om vi blott något mera ansträngt osg derför. Vårt deltagande i denna utställning utgör derföre tillika för framtiden en påminnelse om att en gång på allvar tänka på utförandet af den så ofta omtalade, men ständigt ånyo ät glömska lemnade planen att genom en egen inhemsk industriutställning först söka lära oss att känna oss sjelfva samt hvad vi verkligen kunna och förmå. — Men om minnet af vårt deltagande i Wienutställningen sålunda icke just är upplyftande, så är det istället så mycket mera helsosamt. Och i hvarje fall bar det lemnat efter sig ett minne af särdeles vacker art. Ty det är derifrån som den första början till ett konstindustri museum hog oss tagit sin upprinnelse, denna början som tillika utgör ett så vac kert vitnesbörd om beredvilligheten hos våra medborgare att icke undandraga gig uppoffringar, då det gäller goda ändamål. Vi sluta här vår korta öfversigt. Åt skilligt kunde kanske ännu ha varit att be: röra. Men med blicken på det anförda kan man icke undgå att med tillfredsställelse säga: det har dock gått framåt med Finland 1873.