Aftonbladet – 14 januari 1874, sida 3

2eisingiors samt en KOMMeUuutLvillavenila 211 5:t Petersbtirg har ökat våra privatbankors ntal från en till tvä. Väl uppträdde den örst nog mycket med karakteren af att! öreträdesvis vara blott ett Griinder-före-. ag; men under årets lopp har densamma l; lock alltmera frångått denna karakter, l: körd tyvärr mycket af dess ursprung ännu l: yckes häfta vid densamma. Det är dock . tt hoppas, att likasom omständigheternas Bång — framför allt det i Tyskland inträf. ade penningtrångmålet — ledt den in pål mn önskvärdäre bana, insigten i dess egetl ntresse småningom skall bringa den bort i rån alla reminiscenser af sin begynnelse, ör att helt och hållet öfvergk till att blott oetiena allmänheten. Äfven i lagstiftningsväg har året varit) stt godt och glädjande år. Bland de lagar, som under detsamma emanerat, kunna uppvisas särskildt tvenne af djup betydelse. Den ena är den nya gjölagen och den andra ir den nya kommunalförfattningen för stör lerna. Begge äro de resultat af arbeten, som fortgått alltsedan våra landtdagars Aterupplifvande, och begge afse de allvariga reformer uti sekelgamla förhållanden. Af båda har men allt skäl att hoppas goda verkningar för framtiden. ij Likagom året har att uppvisa vigtiga la var, som blifvit utfärdade, så har det ock gifvit impulsen till att förbereda nya sådana, Väl är det först det kommande kret, som med dess radon kända tio eller tolf komitger företrädesvis kan kallas komiteernas hr. Men åtgärderna för deras tillsättande och frågornas upptagande ha skett under detta års lopp. De äro till en stor del att betraktas såsom tillgöranden för utarbetande af ärenden till nästkommande landtdag. Och så tidigt tro vi knappt att man förut begynnt egna dem sin uppmärksämhet. Man bör derför kunna hoppas, att de skola vinna i mognad och utarbetning. Och detta är utan tvifvel att räknas såsom nå got särdeles godt. Slutligen har året äfven för de rent andliga kulturintressena icke varit utan tilldragelser af betydelse. Väl har icke universitetet, hvilket vi vant oss att betrakta såsom hörnpunkten för desamma, något särdeleg att i detta afseende uppvisa i sina annaler, Ty om än högskolan under Brets lopp erhållit förändrade statuter, så inne hålles dock deri föga af synnerlig betydenhet. De vero en frukt af den revision, som till följd af en bekant händelse ansågs på kallad, för att kunna utöfva större stränghet och kontroll öfver den studerande ungdomen. Men man kom snart under fund med att det icke var möjligt att införa föreskrifter om just mycket strängare kontroll. än den som redan är påbjuden, och förändringarne blefvo öfverhufvud obetydliga. Den skedda ombildningen har derför i det stora hela lemnat universitetet temligen lika med hvad det varit förut. Vidare ha folkskolorna fortfarande tillväxt i antal och ett nytt folkskolelärareseminarium har i Österbotten under året begynt sin verksamhet. Och framför allt har en på flere båll länge närd tanke under året tagit första steget att öfvergå till verkligbet, i det en Fölkupplygningsförening erhållit sina stadgar stadfästade af styrelsen. Mot sättet, hvarpå affären med dessa stadgar samt ansökningen om deras stadfästelse bedrifvits, äro berättigade anmärkningar att göra. Saken hari sina sista stadier handhafte på ett onödigtvis hemligt vis, som till hälf ten gifvit den skymten af en manöver för ett fennomanskt partisyfte. Och sjelfva bestämmelserna äro ingalunda heller i allo sådana, som man kunde ha skäl att önska. Men ändamålet är godt, och äfven inom den organisation, som sålunda kommit till stånd, kan en god anda göra sig gällande, blott de som äro verkligen intresserade för det stora ändamälet, folkupplysningen, icke af ovilja för de så nära till hands liggande språkstrids bearbetningarne draga sig undan från del tagands i arbetet. Göra deicke detta, utan taga de med allvar i saken, så skall sällskapet utan tvifvel kunna göras till en verk: lig organ för sin stora uppgift. I jemnbredd och nästan samtidigt med detta sällskap har äfvenledes ett annat upp stått, Lutherska evangelii-föreningen. Af. ven dess ändamål är godt. Men då man vet att dess förebild utgöres af Evangeliska fosterlandsstiftelsen i Sverige, som nog mycket antagit bismak af en andelig jesuiterorden inom protestantismen, så vill man åtminstonoe tillsvidare vara varsam med att obetingadt helsa föreningen välkommen, så vackert dess program också är. Samfundet har förskaffat sig rättighet att äfven gerom kringvandrande och predikande kolportörer bedrifva sein verksamhet. Det vore godt om äfven andra personer, arbetande för an dra goda ändamål, kunde erhålla samma berättigande till: det fria ordets användande. Ty erfarenheten visar tyvärr alltför mycket, att ett dylikt fältpredikande, då det är ensamt herre öfver ordet, lätt under en förment religiositets täckmantel blir apostel för obskurantism och vidskepelse. Men,som sagdt, ändamålet har åtminstone icke något anät i sig, och kanske äro farhågorna ogrundade, Deremot ärett stort och ovedersägligen godt och glädjande uppslag gifveti de tvenne inrättningar, akademien för qvinnobildning gamt lärosal för fruntimmer, hvilka nästan samtidigt uppstått i Helsingfors och i Åbo. Och kanske mest tillfredsställande är att de så allmänt blifvit omfattade af dem; till hvilka de adresserat sig. Man bör hoppas att detta skall hällas vid. Och sker det, så är deri utan tvifvel gjord en god början till en småningom skeende omgestaltning af en vigtig sida i våra sociala och samhällsförhållanden. De hafva dessutom, begge dessa inrättningar, den förtjensten att likasom de nyss borörda sällskåpen vara framgångna ur enskildt initiativ samt vara bagerade på enskild verksamhet. De utgöra sålunda ett intyg på ati vi börja tro på oss sjelfva och på att goda företag knnna komm3 till stånd äfven utan att vara officiella eller ha hjelp af staten, Allt detta är egnadt att ingifva belätenhet. Men på det vi icke mätte vara böjda att alltför mycket förhäfva oss, har året 6 a