Aftonbladet – 13 januari 1874, sida 3

mått af mer underordnad vigt, begåfvo vi :oss åstad, med allt det klingande mynt vi hade — och det var en obetydlighet, så att man kunde ömka sig deråt. Vi slängde några repbundtar öfver axeln, tryckte varg skinnsmössorna djupt ned i pannan och gingo ut i sällskap med bönderna. Vi lyckades komma obemärkta ur staden och befunpo oss redan på vestra vägen, när den förträfflige polislöjtnanten och hans handt langare togo Ozinoffseka palatset i besitt ning. Vi skaffade oss hästar vil närmaste posthus. Fursten sjelf var den ende af oss begge, som föråe ordet. Han var en rik finsk bonde, stadd på en resa till slägtin gar i Liffland; jag var hans yngre bror. och döfstum. Men det var en otreflig färd. Vädret var mycket svårt, när vi anlände till Klotzkow, och vi voro särdeles belåtns med att få taga in på det bekanta värds huset De tre örnarne. Ni känner huset. och alla invånare der känna er, Fritz Hop ner och hans hustru äro förträffligt folk: men de talade icke om — nej, de voro be talade för att icke tala om — att vi voro der, och de höllo sitt löfte i det afseendet som hederliga tyskar; de tego äfven med att vi blefvo instnivade i det stora linne skåpet, när pi ville irqvartera er i gäst rummet. De läto mig tillika förstå, att vi gkulle resa mycket eäkrare och fortare, om hans höghet reste gom kurir; jag kunde föreställa bans postiljon, och vi skulle på det viset vara säkra om att begge komma fråm utan hinder. Ni hade glömt qvar en gammal depeechdosa af tenn; hon var till varatagen och lagd i ordning till er tjenst i skåpet; nu kom hon ypperligt till pass för oss. Jag hade ännu på mig de två exemplaren af Gazette de S:t Petersbourg. af dagens nummer, som efter vapligheter blifvit på sfionen inlemnade i furstens pa lats; och när ni nödvändigt påyrkadescatt få ert vanliga sofrum, fonno Hopners at! vi möjligen kefie blifva instängda af er der och hindrade att fortsätta vår resa vid midnatten, hvartill hästar voro anskaffade