Aftonbladet – 12 januari 1874, sida 4

Article Image
söta allra först blommar på våren och är det skönaste vårprydnad, står hos japaneserne i högt s anseende; de plantera det i sina trädgårdar och i promenader i stör mängd. Sången skildrade : njutningen af en promenad vid floden, vid hvars: stränder plommonträden blomma och glada fåglar sjunga i trädens grenar under det gamla och I unga fröjda sig åt vären. Denna sång föredrogs af tre sångare och ackompagnerades af två guitarrspelarö. Tredje numret bestod af sång och dans och framställde en episod ur Yoritomos den förste Shirguns, lif. Denne hade länge varitistrid med sin egen broder Yoshitsune, som slutligen blef besegrad och flydde till den i nofr liggande ön Jeso. En af segrarens officerare. ryktbar för sin styrka, erhöll det uppdraget att förfölja den flyende, gripa honom och föra honom tillbaka. Han får verkligen fatt i honom och inlåter sig i en kamp med Yoshitsune; men denne, utmärkt för sin vighet, undviker alla finter, tills slutlien motståndaren, trött af den onyttiga kampen, astar från sig vapnen och försöker att gripa honom fast med armarne. Men Yosbitsune undkommer dock. Den mimiska dansen framställde förberedelsen till kampen och sjelfva kampen, under det den ackompagnerande sången lemnade den nödiga förklaringen. . Fjerde produktionen var en mimisk dans. En tjensteman från landsorten, af naturen mycket rädd af sig, har gjort ett besök i hufvudstaden och berättar om dess herrligheter, men också om de förskräckliga äfventyr, som han varit utsatt för om natten. Han befann sig ensam i ettherberge och kunde för räddsla icke sofva, och spöken kommo fram ur väggarna och från golfvet. Mimikern förstod att framställa tjenstemannens förskräckelse vid denna situation på ett mycket drastiskt och öfvertygande sätt, och hans kuriöst le åtbörder gjorde all förklarande text obeöflig. Eu ytterligare nummer, sång med ackompagnemenc af trumma, skildrade huruledes anden af en i drabbningen besegrad och dödad krigare stiger upp ur grafven och förnyar striden. En komisk dans afslutade underhållningen, som hade att glädja sig åt alla de närvarandes mest spända uppmärksamhet. En bonde är ute på arbete på åkern; under det han är sysselsatt med att så och strör ut kornen komma korpar och äta upp det ena kornet efter det andra, I början ser han likgiltigt derpå, men slutligen märker han till sin förskräckelse, att korparna hafva ätit upp allt och nu börjar han utösa till ingenting tjenande, groft ovett mot korparna derför att de icke lemnade någonting qvar, så att ingenting kunde komma upp ur jorden. Sällskapet åtskildes först kl. 11 och man var mycket tillfredsstäld med den i många hänseen den högst intressanta aftonen, — AÅrr-Sam och Tim Tam. I ett bref från Paris till Göteborgs-Posten berättas följande bistoria: På en vinter-cirkus bar jag till min feg nad återfunnit ett par bekanta namn: kineserna Arr-Sam och Tim-Tam, de berömda kvifkastarne, som för åtskilliga år sedan också besökte Sverge, och om hvilka jag tager mig friheten att berätta följande sanningsenliga historia. 1r-Sam och Tim Tam äro begge-två födda i Peking, men då den förre var son till en rik mandarin, så var den andre bara en slaf i hans tjenst. Redan som barn roade sig Arr-Sam med att på fem stegs afstånd kasta knifvar mellan sin slafs utspända fingrar, hvilken undergifvet lät hacka sönder dem, och det var på det sättet som Arr Sam efterhand uppnådde sin utomordentliga virtuositet. Men så hände det en dag, att Arr-Sams herr pappa, mandarinen, blef balshuggen, derföre att han hade nyst i kejsarens närvaro, hvilket är ett uppenbart högmålsbrott, och som, för att ytterligare bestraffa detta grofva dåd, äfven nästan all hans egendom blef konfiskerad, så befann sig en dag arfvingen på bar backe och beslöt att resa och visa sin konst för europ6erna. Naturligtvis tog han Tim-Tam med sig, men i sin egenskap af herre tog han för sin del trefjerdedelar af inkomsten och lät den stackars slafven få en fjerdedel. Tim-Tam fortfor melankoliskt att låta kasta knifvar mellan fingrarne f sig, men utan att säga något derom lärde ban sig i hemlighet franska; och en dag kom han till sin herre och sade: Ifrån i dag vill jag ha trefjerdedelsr af inkomsterna för min räkning. — Du är galen! — Inte det minsta, det är jag som löper hela risken, och trefjerledelar vill jag ha. — Slaf !s —Pass! det finnes inga slafvar på Frankrikes jord. Säg bara ifrån för resten, om ni inte vill, så skiljas vi åt. Jag har funnit en plats. Det var fullkomligt sannt, och Arr-Sam måste gifva med sig; ett vyct kontrakt gjordes på de af Tim-Tam föreslagna grunderna. Men så kom representationen på aftonen. Tim-Tam sträckte ut armarne i form af ett kors och spritade ut fingrarne som vanligt. medan Arr-Sam gjorde i ordning sina knifvar. — Hör på, min vän-, sade då den sistnämnde, vill du afstå från kontraktet i morgon? — sAldrig på tiden! — Som du vill, men då kastar jag också knifven i ansigtet på dig ! — -Jag afstår, jag afstår!skrek Tim Tam med full hals. Dagen derpå uppgjordes det, att de skulle taga hälften hvar at inkomsterna, och sedan den tiden lefva och -arbeta de begge kineserna i bästa förstånd med hvarandra, och äro nu rika karlar begge två. — Engelske lordkanslern och papegojan. Från London berättas under den 5 Jan. följande anekdot: Ett litet uppträde i Regents Park väckte häromdagen mycken munterhet der. I närheten af parken bor lordkanslern, en strängt religiös man, som i sitt hus håller punktliga andaktsöfningar, såsom ofta är brukligt i England, och när han kom hem en dag ötverraskades han af den nyheten att hans favorit, en papegoja, flugit sin väg. Hela hushållet begaf sig på jagt efter fågeln och af otålighet följde lordkansiern snart efter, tagande vägen inåt parken, der han fann en folksamling omkring ett träd och papegojan uppe på toppen, obekymrad om alla de lockande rvpen att komma ned. Lordkanslern bad de församlade förhålla sig stilla, så skulle de få se; att Polly kände hans röst, om han ropade på henne, hvarpå han lockade fågeln med ett Polly, Polly come down (kom ned) och genast svarade fågeln, härmande lordkanslerns röst: -Let us pray(låtom oss bedja) 03 flög ned på marken

12 januari 1874, sida 4

Thumbnail