Aftonbladet – 12 januari 1874, sida 3

jag mig så mycket hellre böra förorda, som den fördelning af läkarens praktiska undervisniog mellan två läroverk, hvilken sålunda uppkomme, utan tvifvel skulle leda till hans mångsidigare utbildning. Svårligen lår ock någon utväg finnas att annorlunda än på detta sätt tillmötesgå Riksdagens väl grundade önskan, att ät de medicinska fakulteterna måtte förbehållas större delaktighet i den praktiska undervisningen. För ett ändamålsenligt ordrande af dessa förhållanden och för att så vidt möjligt åstadkomma besparing af tid, är det likväl af vigt, att den kliniska tjenstgöringen vid universiteten får, sedan den en gång begynt, oafbrutet i ett sammanhang fullföljas. I stället att universitetens kliniska undervisning enligt nu gällande stadganden meddelas under två till fyra månader före och fyra månader efter medicine kandidatexamen, borde derför hela denna undervisning förflyttas till tiden efter medicine kandidatexamens afläggande, dock under nödvändig förutsättning af någon förändring i samma examens anordning. Till denna examen, somi enligt statuterna bort omfatta endast de rent theoretiska ämnena eller anatomi, fysiologi, medicinsk kemi och farmacologi, allmän patbologi och medicinens histeria, hafva det oaktadt blifvit förlagda de praktiska disciplinerna allmän kirurgi och obstetrik samt praktisk medicin (semiotik). Deuna utbrytning af ämnen, som egentligen höra till den praktiskt medicinska examen, och der forifarande förekomma, ehuru under andra benämningar, har bland annat vållat, att mera tid än eljest vore nödigt egnats åt det sålunda splittrade studiet, utan att detta derigenom vunnit i omfång eller grundlighet. Derest nu dessa ämnen, på sätt jag underdånigst föreslår, åter i sin helhet förlades från kandidattill licentiat examen, skulle hinder ej möta, att borttaga den kliniska tjenstgöringen före förstnämnda examen. Studiet af de för den medicinska bildningens grundläggande rent teoretiska läroämnen, hvilka denna examen då komma att uteslutande omfatta, lider icke i någon mån deraf, att det icke försiggår samtidigt med den kliniska tjenstgöringen. Detta studium fordrar visserligen, för att ändamålsenligt bedrifvas, praktiska öfningar, men dessa äro af helt annan art, och det har till och med, åtminstone i Upsala, funnits nödigt, att icke ens mottaga de studerande vid den propedeutiska kliniken förr än de undergått tentamina i dessa teoretiska ämnen. Tiden för kliniska undervisningen vid uviversiteten, hvilken således skulle meddelas omedelbart efter medicine kandidatexamen och såsom hittilis samtidigt med de begynnande studierna i allmän kirurgi och oebstetrik samt praktisk medicin, borde i betraktande deraf, att den kliniska undervisning, som nu föregår denna examen, skulle bortfalla, utsträckas till 6 månader. Efter densamma och i jemnbredd med de speciella medicinska studierna skulle följa den nu öfliga tjenstgöringen vid hufvudstadens kliniker under 12 månader, och slutligen, likaledes såsom nu eger rum, den psykiatriska kliniken vid något af de läroverk i hvars närhet hospital för sinnessjuka finnes inrättadt. Enligt gällande stadgar skall medicine kandidat såsom förberedelse till licentiatexamen utarbeta och till medicinska fakulteten eller, om han vid Karolinska institutet vill aflägga denna examen; till samma institut ingifva en afhandling öfver något medicinskt ämne. Denna föreskrift, som synes icke hafva motsvarat det dermed afsedda ändamål, men som deremot i många fall bidragit till studiitidens förlängning, torde utan olägenhet kunna bortfalla. I afseende på sjelfva licentiatexamen samt läkares legitimation och medicine doktors promotion finner jag icke skäl att tillstyrka någon förändring i hittills gällande bestämmelser. Deremot syneg det mig vara en följd af den ställning, de medicinska läroverken hädanefter boråe till hvarandra in: taga, att afhandling för vinnande af doktorat må kunna ventileras vid och bedömas af hvilket som helst af dessa läroverk. På grund at hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig i underd. föreslå, att E. K. M:t täcktes i nåder besluta att det i universitetens statuter 134 föreskrifna latinska skrifprof afskaffas; att såsom vilkor för afläggande af den mediko-filosofiska examen föreskrifyves, att examinanden skall hafva i afgångsexamen från något af rikets högre elementarläroverk aflagt prof på minst godkända insigter i latinska språket och matematik, eller ock sedermera genom särskild pröfning vid sådant läroverk visat sig hafva förvärfvat motsvarande insigter i nämnda läroämnen; att den medåiko-filosofiska examen för att kunna godkännas bör hafva utfallit så, att den examinerande erhållit, efter de för filosofie kandidatexamen bestämda grunder, vitsord om minst godkända insigter i zoologi, botanik, fysik och kemi; att den såsom vilkor för medicine kandidatexamens undergående nu föreskrifna kliniska tjenstgöring upphör; att medicine kandidatexamen, som skall innefatta pröfning i anatomi, fyriologi, medieinsk kemi och farmakologi, allmän patologi och medicinens historia, må kunna afläggas skåväl vid endera af de medicinska fakulteterna som vid Karolinska institutet; att medicine kandidat bör för att kunna till undergående af licentiatexamen mottagas förete vederbörandes intyg derom, att han med flit och skicklighet närmast efter medicine kandidatexamens afläggande tjenstgjort på ettdera af universitetens medicinska, kirurgiska och obstetriska kliniker under en tid af 6 månader, äfvensom att han enligt nu gällande föreskrifter fullgjort tjenstgöring vid hufvudstadens kliniker samt vid de psykiatriska klinikerna; att såsom förberedelse till licentiatexamen dfaba midara arvfardrag dan nn föraakbrifna af.