Aftonbladet – 12 januari 1874, sida 3

rågan om ordnandet af den medicinska undervisningen. K. M:t har den 12 nästl. December bifalit ett af statsrådet och chefen för ecklesiatikdepartementet i denna vigtiga fråga afrifvet motiveradt betänkande, hvilket i lörlagens Posttidniog in extenzo meddelas och var följande lydelse: Sedan rikets ständer i underd. skrifvelse len 16 Maj 1863 anhållit, att K. M:t täckes medgifva Karolinska medico-kirurgiska pstitotet rätt att, i likhet med medicinska akulteterna vid universiteten, anställa så väl den teoretiskt medicinska eller medicine candidat-examen som den praktiskt medicinska eller licentiat-examen, har riksdagen den 3; Maj 1872 aflätit underdånig skrifvelse anhende ordnandet af den medicinska undervisningen i riket, hvilken skrifvelse, i hufvudeaklig öfverensstämmelse med den förra, onefattar tre särskilda önskningsmäl: att imnenas antal i den förberedande medicoilogofiska examen måtte, så vidt ske kan, oskränkas; att medicine studiosi måtte erhälla befogenhet att vid hvilket af rikets medicinska läroverk som helst — universi.etens medicinska fakulteter och Karolinska nedico-kirurgiska institutet — aflägga så väl medicine-kandidatsom licentiat-examen; samt att åt de medicinska fakulteterna mätte öfverleranas så stor delaktighet i den prakiska undervisningen, som deras numera betydligt utvidgade kliniska inrättningar och statens fordran på fullständig läkarebildning medgitfva. Säsom skäl för inskränkning af ämnenas antaliden medico-filosofiska examen har riksjagen anfört vigten deraf, att studiitiden för blifvande läkare förkortas, så vidt sådant kan ske utan uppoffring af studiernas omfattning och grundlighet. Då af de från de särskilda medicinska läroverken meddelade uppgifter framgår, att äen medicinska studiikarsen i medeltal kräfver en tid af tio till elfva år, och att följaktligen den utexaminerade läkaren i allmänbet föret vid 30 till 3! bre ålder kan tillträda utöfningen af sitt kall, synes den af riksdagen i denna punkt uttalade mening icke sakna fog. För afhjelpandeaf den anmärkta olägenheten lärer emellertid med afseende på de rent medicinska studierna någon annan förändring icke böra ifrågasättas, än en eller annan ändamälsenligare anordning af sättet för deras bedrifvande, hvartill jag utbeder mig att få återkomma. Deremot betviflar jag ej, att fordringarne i den förberedande medicofilosofiska examen kunna så inskränkas, att den tid af omkring två år, som vid universite tet i Upsala, och närmare fyra år, som vid Lunds universitet i allmänhet användes för denna examen, blifver i väsentligare mån förkortad, utan att derigenom det med samma examen äsyftade mål sättes å sido. Ecsligt de af K. M:t den 2 April 1852 utfärdade statuter för universiteten samt K. M:ts skrifvelse till kanslersembetet den 26 April 1861 skall dels före den medico-filosofiska examens undergående afläggas ett latinskt skrifprof, dels i sjelfva examen ådagaläggas sådana insigter, att examinanden erhåller, efter de för filosofie kandidatexamen bestämda grunder, minst ätta betygsenheter, och bland dessa minst adprobatur i latinska språket, botanik, zoologi, matematik, fysik och kemi. De två fyllnadsbetyg, som sålunda erfordras, kunna utgöras antingen af högre betyg i nyss nämnda sex obligatoriska ämnen, eller af adprobatur i grekiska språket, hioria. statskunskap eller teoretisk filoaofi, eller ock af högre betyg i någotdera af dessa. Att döma af det sätt, hvarpå, enligt hvad upplyst blifvit, dessa fyllnadsbetyg i de fissta fall förvärfvas, saknar man ej skäl att draga i tvifvelsmål, huruvida examinanden genom dem vinner någon verklig tillökning i de kunskaper, på hvilka han redan vid afgångs examen från elementarläroverket aflagt prof och jemväl tvängsbetygen i latinska språ ket och matematik, hvilka ämnen icke ärc