Aftonbladet – 12 januari 1874, sida 2

andra ansökningen. Bifallet till den senare kunds ega en grund i antagandet, att sökanden verkligen ville företaga en för orten och landet gagnelig, industriel verksamhet, men i fråga om herrarne Loders ansökan är ett sådant antagande icke allenast icke sannolikt, utan helt enkelt omöjligt. Man har i det hänseendet ej bott en redan vunnen, lång och bedröflig erfarenhet att åberopa: sökandena ha sjelfva dragit försorg om att lägga sina framtidsplaner otvetydigt i dagen, då de, strax efter inlemnandet af ansökan om rättighet att idka grufvedrift, begära hvilostånd, eller befrielse från skyldigheten att bearbeta grufvorna, och detta på fem år; och i denna ansökan meddelas att man ämnar försöka(!) att tillverka tackjern af malm dels från Gel livara, delg från mellersta Sverige! Vi veta ej, om oförsyntheten kan gå längre, men det veta vi, att under tiden allt göres för att ytterligare utveckla skogssköflingsrörelsen, allt under det mest hänsynslösa åsidosättande af otvetydiga föreskrifter, såsom en af våra kolleger i dessa dagar visat. Att nu omsider den mot utländsk skogssköflare alltför länge visade opatriotiska flatheten måtte hafva nått åtminstone den gräns, att en sådan ausökan som herrarne Loders hädanefter aldrig mk kunna bifallag, är emellertid vår fasta förtröstan. Vi veta ock med visshet, att vi härutinnan blott uttala hela landets upplysta opinion.