Aftonbladet – 10 januari 1874, sida 3

sorgligt missförhållande till derpå använd t och möda och till det från alla håll erkända b hofvet af omorganisation af vigtiga samhäll angelägenheter, så måste ministören dock härvi anmärka, att det ligger mycken öfverdrift u att tala om ett stillastående i lagstiftningsarb tet på en tid, hvarunder många och vigtiga lags blifvit antagna; och om detta icke har kunn vinnas med ännu fler och deribland mycket on fattande och ingripande lagtörslag, som blify framlagda af regeringen, har orsaken härtill, e! ligt ministerens åsigt, varit en otvetydig bris på tillmötesgäende från majoritetens sida i foll tinget. Och för så vidt åtskilliga lagförslag som, framkomna genom privata initiativ, hafv kostat både tid och möda, utan att dock blifv antagna, så är det ju ingalunda gifvet, att hvarj lags genomförande kan betraktas som en fördel liksom det faktum väl också förtjenar framhå las, att under hela den tid, hvarunder den nu varende ministåren egt bestånd, har ej från des sida föranledts något kungligt veto mot någo af riksdagen antagen lag. Det är således svårligen lagstiftningsarbetet resultat, som i och för sig kan hafva framkalla eller ökat den nuvarande jäsningen. Denna skull deremot helt säkert i hög grad förminskas, on den sanningen i fullare mån erkändes, som fun nit sitt uttryck i adressen, att det är alla sam hällsklassers behof, som den högsta ledningen a landet måste hafve i sigte, och att det är blot derigenom, att alla komma att bidraga i sin mån som folket skall kunna föras en lycklig framtic till mötes, N Men ehuru det med fog kan göras invändnin gar emot hela det åskådningssätt, hvarpå adres sen är grundad, så kan det dock ej förnekas, at godkännandet af 59 af tingets medlemmar oci deribland sådana. som icke förut hafva samver kat med det parti, som framkallat tingets upp lösning, måste hafva icke ringa betydelse, och under alla förhållanden skall kunna utöfva et inflytande, som icke på förhand kan beräknas under en så spänd och i många hänseende så svål politisk ställning som den nuvarande. Att striden småningom antagit en så personlig karakter, är icke blott pinsamt för ministören sjelf, utan också i och för sig sorgligt och i flers afseenden försvagande, så vida derigenom i vid. sträcktare mån den föreställningen skulle vinne inträde, att en förändring af ministerens medlem. mar skulle kunna underlätta öfvergången till en pjjtisk utveckling, hvarigenom det skulle kunna lifva möjligt att förebygga ytterligare betänk. liga konflikter mellan de olika deltagarna i statsmaktens utöfvande. Det skulle naturligtvis ej kunna vara fråga om något öfvergifvande af den af regeringen antagna och fasthållna hufvudståndpunkten: häfdandet af E. M:ts uteslutande rätt att utse kronans rådgifvare, så väl som landsthingets genom grundlagen bestämda ställning. Men i den nu ingifna adressen finnes heller icke, såsom i den förra — åtminstone ej uttryckligen — någon fordran uppställd, som kommer i strid härmed. Vi tro derför — efter att på det allvarligaste hafva öfvervägt hela situationen — oss böra tillstyrka E. M:t, att försöka, om ej en ny ministere skulle kunna bildas af män, som ega E. M:ts förtroende och hvilkas hela ställning och politiska förflutna bana skulle utgöra säkerhet för, att de i hufvudsak skulle vidhålla den hittills följda politiken, under det en sådan ny ministere, som ej hämmades af verkningarna af de redan inträffade konflikterna, så till vida skulle hafva lättare att samla kring sig ett så stort antal af folktingets medlemmar, att motståndet från det ill ytterlighet gående partiets sida blefve brutet. Det faller af sig sjelf, att vi, för att deidetta ufseende nödiga åtgärder skola kunna vidtagas, ställa våra portföljer till EB. M:ts disposition. Den 22 December 1873. På egna och de öfriva ministrarnas vägnar, Allerunderdånigst. IL. 3r. Holstein. Som svar på detta utlåtande tillställde onong Christian konseljpresidenten följande randbref: Konseljpresidentens skrifvelse af den 22 för iden månad på ministtrens vägnar, hvari mini trarna ställa sina portföljer till vår disposition, ar varit föremål för vårt högst noggranna öfrervägande. Vihafva emellertid ej kunnat komma ill någon annan öfvertygelse. än att vår nuvaande ministere oförändradt bör fullfölja sin verksamhet, enär den består af män, som vi anse tillröra landets bästa och dugligaste, som ega vårt ulla förtroende och äro oss en borgen för att ;rundlagen skall upprätthållas och skyddas mot varje anfall. Vi underlåta ej tillägga. att vi in ytterligare blifvit styrkta i denna vår åsigt efter att hafva rådgjort med personer, som i följd deras politiska och ansedda ställning åtnjuta rårt fulla förtroende, och, liksom vi, anse en föränIring i ministåren innevarande ögonblick för skadig. Vi fortfara derför iden förtroendefulla förhoppingen till komseljpresidenten och vår öfriga milistere, att de oförändradt skola fortfara att offra ut fäderneslandet och oss sina goda och trogna jenster. Christian R. I folketingets sammanträde den 6 meddeade 1:e vice-ordföranden J. A. Hansen, att an från konseljpresidenten mottagit on skrif. else med underrättelse, att konungen da sen derpå i Amalienborgs palats skulle motaga tingets ordförande för att meddela hoom svar på den den 20 December till koungen öfverlemrade adressen, Som tingets räförande var förhindrad attinfinna sig, intällde sig Hansen dagen derpå hos konunen. som uppläste följande svar på adressen: sÄfven vi beklaga, attresultatet af riksdagens ammanträden icke står i lämpligt förhållande 1 den tid, de Wpptaga, och de krafter, som an-. indas derpå. Vi kunna dock ej i den i vissaj ktningar befintliga bristen på tillfredsställande umverkan mellan den lagstiftande maktens ali a delar se någon väsentlig orsak till den inom : umhället förhanden varande jäsningen. Dettal rdrar under alla förhållanden, en styrelse, som ed fasthet szyddar den genom grundlagen beämda författningsenliga ordningen, på samma ing som den arbetar för en lugnt fortskridande tveckling med ett rättvist och billigt afseende st å alla samhällsklassers behof. I full öfverisstämmelse med vår vilja, har detta varit den ! dande tanke, som ledt vår ministers verksam. ! et.SJust derför hafva vi, då denna i anledning ! den af folktinget ingifna adressen stälde sing! ortföljer till vår disposition, så att bildandet ar : 1 ny ministör skulle kunna åvägabringas, icke ! unnat efterkomma denna begäran, Vi hafva 1 i 1 1 nnit. att landets benof fordrade att ministören rblefve i äm ställning, och vi ansågo oss förskade, att den ej mot vår bestämda uppmaning ulle vidhålla möjligen personliga önskningar t träda tillbaka. I anledning af folktingets rtroendefulla hemställan till tronen uttala vi rför den förväntan, att kärlek till fäderneslant skall öfvervinna befintliga misstämningar, så t dessa ej förhindra det samarhete, som är nödndigt för att vi under de nu varande oroligt sande förhållandena med full förtröstan kunna framtiden till mötes. I förtröstan härpå sänvi folktinget vår kungliga helsning! Till Redaktionen af Aftonbladet! I en artikel uti Aftonbladet för sistlidne edag, med signaturen , finnes, angåade Stadsgårdshamnen och dess utfyllme 411 IXN fate hradd hland annat fl SS 0OOHI GGN